Viva Torrevieja!

Hela rövargänget samlat på La Casona Vilken härlig kväll med goda vänner. Det är få förunnat att ha så många goda vänner som jag har, tyvärr. Jag är lyckligt lottad och i går var det dags för ett nytt äventyr. Den här gången med Tobbe och hans lilla IQ-laddade Marita, deras goda vänner, nu även mina goda vänner Stefan och Anette. Jonny och jag blev medbjudna ner till stadens sus och dus och som den födda lantlolla man är så smög jag mig nära husväggarna ner till den restaurang vi skulle embarkera vid åttatiden. Jonny som är född i Norrtälje, nära huvudstaden han går längst ut på trottoarerna. Vi han precis sätta oss ner på La Casona, Tobbe och Maritas lilla favorit inne i stan, och boka plats för sex personer då de dök upp. Grabbarna först för de går inte och kollar i varenda skyltfönser, Damerna kommer skrattande en stund senare. Anette, spelevinken Vi beställer, Tobbe väljer vin och  maten kommer in, snabbt och lätt via en riktigt trevlig servitör som snackar lite

Fyrlingar på playan. Ännu är det gott om plats på stränderna runt Torrevieja. Om en månad kommer inte solens strålar att nå ner till marken för alla uppspända parasoller i regnbågens alla färger. Blev så sugen när jag ändå skulle jobba lite att åka ner till stan i några timmar. Jonny hakade på och vi tog motionsbussen, pröjsade och skakade ner till stan på dryga 15 minuter. Vi startade med att gå en vända bort till småbåtshamnen där vi satte oss i skuggan och tog ett glas rött. Tittade på miljonbaljorna som låg stilla inne i hamnen, de flesta både obebodda och orörda eller ens släppts loss från kaj under ett helt år. Fina små restauranger ligger det här i alla fall och det är nog ingen dum idé att masa sig hit en varm sommarkväll och testa någon av dem Här tvättas det nog rejält med svarta pengar. Det är inte det renaste vattnet i hamnen heller och jag undrar hur mycket skit som dessa flytande  lyxbåtar släpper ut där de står. Nåväl detta är inte mina problem. Jag och Elis

Här slog vi oss ner på en mur nedanför borgen i Castalla Vi drog iväg tidigt när Jonny plötsligt upptäckte att han hade fattat fel namn på orten dit vi skulle. Mötet med hans gamle vän Jack J Jackson var viktigt för Jonny och jag fick haka med som sällskap. Alltid roligt att få se nya platser och den här gången fick jag även träffa en mycket trevlig person i min egen ålder. Alert och med glimten i ögat blev det ett sant nöje för mig och jag fattar varför Jonny håller den här mannen högt. Jackson bodde i ett mycket vackert hus med en vidunderlig utsikt ut över bergen. Givetvis fanns det en Galga  (av betong)inne på tomten vid entrén då både hundar och hästar varit Jacksons stora passion en gång i livet. Idag myser han i det stora fina huset med egen biosalong nere i garaget. Efter snacket och lite Calamares i den lilla byns pub, över en öl så Valde vi att ta en sväng ner och in i den lilla staden med sin borg som en jättestaty mitt i byn. En riktigt fin tur som g

Inget fusk med smakessenser i våra fruktcocktails, säger Bessie Gamarra och håller upp två av favoriterna en Mojito och hennes egen kompossition "Bananer i pyjamas" en riktig höjdare måste jag själv säga för jag testade en. Lyckliga de som bor uppe vid VillaMartin Plaza, de kan gå ner och sätta sig på terrassen och får en liten godiskick innan maten. Eller avsluta en god middag med något riktigt gott, i en fin miljö. Bessie slog upp sin fina cocktailbar för två dagar sedan. Den före detta restaurangen Larssons har blivit ombyggd och vackra vita korgmöbler står nu längst med den långa terrassen och bjuder in till lite skön avslappning för dem som är nere i centrum, eller är ute på en liten kvälls- eller eftermiddags promenad. Här kan man slinka in och få sig något gott och läskande att dricka. De flesta av de cocktails man serverar går även att få alkoholfria och Bessie är mycket noga med att poängtera att alla fruktcocktails är gjorda på riktig frukt absolut inga

Maistro himselfd, Mikke ser nöjd och glad ut som vanligt Ingen finsk tango, men en svensk smygare tog den finske maffialedaren hand om. Lite försiktigt för frugan satt och spanade en bit bort. Att jämföra Norges 17 maj med våran 6 juni är som att pissa i en bäck i Tibro och tro att det blir översvämning i Vänern. Men...vi hade i alla fall lite hålligång uppe på svensken och jag fick krama om två norska damer i dansens virvlar. Ja virvlar och virvlar det var väl att ta i. Trasslade i alla fall in mig i musikanläggningen och både damen och jag kom oskadda därifrån. Två vackra finskor, Maria och Miia (jag har lite förkärlek för finska damer, vet inte varför) de hoppade upp och sjöng duett och sedan tog Maria hand om mikken själv och rev av Viva Espania så att tältpinnarna kroknade och glasen sprack. Tänk att en liten kantor har sådana hemligheter att stoltsera med. Gubben stolt som en Leghorns tupp i Kemi satt och log i ena hörnet. Hela den finska maffian fanns på plats och

Kompisen Tommy och jag har under några måndagar cyklat runt lite i och runt staden. Upp till Quesada, Montesino, El Ranco och  ner till stranden och upp till Punta Prima. Under cyklandet har vi stannat till på en del små olika barer, restauranger, "hål i väggen" och andra små pärlor dit man sällan kommer om man inte bor i området. Idag blev det inte så många kilometer då vi mest höll till inne i centrala staden + en liten sväng upp till stranden där den berömda "Rocken" spelades i fjol bland annat. Nu är det stillsamt där men det finns några små guldkorn där att utforska i alla fall. Första stoppet blev ett riktigt hål i väggen. Det heter FENOY och ligger nästan i korsningen  Vid Avenya Diego Ramirez Paste och Ramla Juan Maten Garvca. Inte alls fel frånsett att bussarna som passerar kör så att det rycker i t-tröjan när man sitter på uteserveringen. Nästa stopp  På Calle La Paz litet hål i väggen. Mycket trevlig barägare med fru Billigt, billigt 1.30 för ett