Viva Torrevieja!

Att resa världen runt är få förunnat men en del av oss har ju haft nöjet att kunna göra detta. När jag mycket motsträvigt såg dagens ljus på BB uppe i Gällivare, så hade jag ju ingen aning om vad som väntade mig i framtiden. Under uppväxten i lilla Porjus, en kraftfull by med stora starka karlar och skvallrande kärringar så hade jag det fint från morgon till kväll. Fantastiska föräldrar som tog väl hand om mig. Enormt fina kamrater i Kopprabacks gänget och massor av snygga tjejer som lärde mig att både pussas och kyssas. Dansade flitigt omkring på de olika Folkets Hus som fanns på den tiden och gjorde en och annan erövring som vi inte skall tala om här. Även under den tiden med sju sega år i Porjus Folkskola var jag fortfarande oveten om vad som komma skulle. Idag 74 år, berest och betäckt ett antal gånger, världen över, försöker jag samla ihop lite minnen medan en liten del av det fortfarande finns kvar. Min stora, ja min största och enda riktiga kärlek Suzanne och min mycket

How, how, här kommer tomten, Jule-Nisse eller vad tusan gubben kallas som kommer med en säck på ryggen. Eftersom julen nalkas som man säger och butiksinnehavarna redan börjat julskylta och sälja julskinka och andra till julen hörande delikatesser så förbereder jag vår jul här nere i Spanien på mitt eget sätt. Jag gillar dadlar och de vi äter i Sverige de kommer från Iran, Irak eller Israel. Här hämtar vi jävla i mig dadlarna själva utanför vårt eget hus. Palmstädarna som varje år kommer och frisserar våra palmer gav mig en klase på 20 kilo idag. Tack, tack här handlas inga dadlar från främmande land. Nu har Ebba plockat dem och vi har stoppat dem i små plastpåsar där de får ligga och mogna. Sedan äter vi tills vi spricker, ja det blir väl bara jag som äter kan jag tänka mig. Har bett Peter och Mona komma över med några små plastpåsar så skall de också får lite julgodis av mig. Peter, gottegrisen himlar säkert med ögonen när han ser de här bilderna. Ebba rensar medan jag trän