Viva Torrevieja!

Att resa världen runt är få förunnat men en del av oss har ju haft nöjet att kunna göra detta. När jag mycket motsträvigt såg dagens ljus på BB uppe i Gällivare, så hade jag ju ingen aning om vad som väntade mig i framtiden. Under uppväxten i lilla Porjus, en kraftfull by med stora starka karlar och skvallrande kärringar så hade jag det fint från morgon till kväll. Fantastiska föräldrar som tog väl hand om mig. Enormt fina kamrater i Kopprabacks gänget och massor av snygga tjejer som lärde mig att både pussas och kyssas. Dansade flitigt omkring på de olika Folkets Hus som fanns på den tiden och gjorde en och annan erövring som vi inte skall tala om här. Även under den tiden med sju sega år i Porjus Folkskola var jag fortfarande oveten om vad som komma skulle. Idag 74 år, berest och betäckt ett antal gånger, världen över, försöker jag samla ihop lite minnen medan en liten del av det fortfarande finns kvar. Min stora, ja min största och enda riktiga kärlek Suzanne och min mycket ...

How, how, här kommer tomten, Jule-Nisse eller vad tusan gubben kallas som kommer med en säck på ryggen. Eftersom julen nalkas som man säger och butiksinnehavarna redan börjat julskylta och sälja julskinka och andra till julen hörande delikatesser så förbereder jag vår jul här nere i Spanien på mitt eget sätt. Jag gillar dadlar och de vi äter i Sverige de kommer från Iran, Irak eller Israel. Här hämtar vi jävla i mig dadlarna själva utanför vårt eget hus. Palmstädarna som varje år kommer och frisserar våra palmer gav mig en klase på 20 kilo idag. Tack, tack här handlas inga dadlar från främmande land. Nu har Ebba plockat dem och vi har stoppat dem i små plastpåsar där de får ligga och mogna. Sedan äter vi tills vi spricker, ja det blir väl bara jag som äter kan jag tänka mig. Har bett Peter och Mona komma över med några små plastpåsar så skall de också får lite julgodis av mig. Peter, gottegrisen himlar säkert med ögonen när han ser de här bilderna. Ebba rensar medan jag trän...

Vi vaknar tidigt, stressar runt lite lagom på morgonen, Ebba svårväckt, som vanligt. Idag lite extra nerver då arbetsintervjuv skulle genomföras under eftermiddagen. Träning nere på Torreta III med Boulero Petanca gick som en dans. Ebba positivt bemött på arbetsplatsen, telefon när vi kom hem -Du har fått jobbet! Jubel i busken! Här hemma står glädjen högt i tak och vad händer jo då ringen Jonny. -Vi åker ner till havet och badar! Yes!!!!ropar Ebba och det är årets första dopp för Jonny. Jag vill stanna hemma. Duschar istället. -Nej du, du skall med och plåta så jag har bevis att jag badat i år med säger Jonny. Full fart ner till havet. Heidi skall komma förbi och får ett glas Cava för att det var hon som tipsade Ebba om jobbet... En bild säger mer än tusen ord säger ordspråket, varsågod och kolla själv! Aj fan vad kallt! Hopp ner i vattnet. Två, snyggingar ,min prinsessa och min bäste kompis! ??? Vart tog Jonny vägen? Salt i ögonen!

September i Torrevieja, turisterna börjar droppa av, Belgare, Holländare och enstaka Engelsmän, det rosa folket finns fortfarande kvar. En och annan seg skandinav också, förhållandevis yngre människor inga sega gubbar som en annan. Ryssarna verkar missa och de flesta dyker bar upp när skymningen faller. Tyskar gaphalsar fortfarande men i betydligt mindre skara gör det trevligt att åka in till stan någon kväll för att andas in den atmosfär som får allt fler att vallfärda hit. 2017 kommer att bli en riktigt bra turistmånad för staden Det ostadiga och kalla vädret över hela Skandinavien har gjort att planen hit ner varit i stort sett fullsatta hos samtliga bolag. Havet är som vanligt ett av de stora dragplåstren här hos oss. Oavsett om man vill ligga och bränna sig och ta ett dopp i saltlaken eller om man bara vill sitta och lyssna på bruset och se vågorna bryta in mot stranden. Spännande och visst är det lite mäktigt att se den kraft som finns där ute? Strandpromenaden är det...

Här ligger biffarna, färdig för att bara saltas, kryddas och läggas på glöden. Jonny tog bilderna i går kväll då jag och Suz hälsade på. Lite god bearnaise, bakad potatis med massor av smör och en vitkålsallad med lättstekta champinjoner och lita annat gott. Hästkött har oförtjänt dåligt rykte hos svenskarna, varför vet jag inte, men det kanske beror på att man ser hästen som ett sällskapsdjur, vad vet jag. Gott är det och smakare  förtrxäffligt. Sedan är Jonne en hejare på att grilla vilket inte gör saken, förlåt biffen sämre.... Supergott kött med låg status?

Med selfiepinnen hemma i byrålådan blir det inte bättre än så här. En fantastiskt fin lördagsutflykt hade vi, Färden upp till Cabeza de la Plata förbi natursjön med det turkosa vattnet, stora pumpar och en vidunderligt fin utsikt  över dalen på andra sidan vägen visar en stor del av det spanska landskapet när det är som mest spännande. Framkomsten till den lilla byn med sina små hus och smala gator gör inte saken sämre. Berit och Suz plockade med sig lite rosépeppar hem i handväskan och besöket på byns enda restaurang är värt allt smör i Småland. Pacco som driver restaurangen tillsammans med sin familj bjuder på det läckraste man kan äta, små goda mycket vällagade tapas, husets vin, helt underbart, griskinder och varma bitar av pulpo slår det mesta man kan få på en tallrik här i Spanie n. Vi åt och drack så det stod härliga till, synd om Jonny bara som fick hålla sig till Aqua con gas. Men det blir hans tur nästa vända upp till den lilla byn. Här på en kulle bako...

Ingen vacker syn nere vid den rosa saltsjön vid Lake Side! Här stannar turisterna som hört att vattnet och leran i saltsjön gör underverk. Trots badförbud så hasar sig blekfeta vita engelska kärringar och deras stapplande gubbar, lika vita eller grisskära de med ner för att få ta del av det förbjudna vattnet och dunderleran. Kvar efter dessa knepiga figurer ligger resterna av allt de släpat med sig ut. Tomma stora plastdunkar, de orkar de inte ta med sig hem och slänga i soptunnan. Så jävla lågt för att komma från mogna, ja fan i mig de flesta är övermogna och kan hända att detta är det sista bad de tar. Hur som, de borde veta bättre. Säkerligen stannar en och annan bil försedd med någon av alla de rondelltjejer som finns här i krokarna. Det tror jag bevisats av alla de begagnade kondomer som ligger mitt ibland tomma vattenflaskor och annat skit längst med Parallellvägen ner mot pumphuset och gatan rakt upp mot rondellen vid Mercadona.   Hur kommer det sig att inte några g...