Viva Torrevieja!

För första gången på 36 år firar jag jul utan min älskling Suzanne och våra två barn. Dessutom har jag valt att sitta nere i Spanien medan de sitter i Angered utanför Göteborg? Det känns mycket konstigt och tomt men det kan samtidigt vara bra att träna på en jul utan farsgubben. Jag befinner mig ju på upploppet och rätt som det är så spränger man målsnöret och släpper sin sista fis. Då har man ju fått en hum om hur det känns och så vet man att det fungerar ju ändå. Dessutom blir det mer Julmust till dem. Den 1 januari kommer min älskling ner till mig. Hon stannar i 16 dagar, Hela 16 dagar kan ni tänka er detta. Hon skall bara få mysa och utnyttja soltimmarna mitt på dagen. Vi skall äta gott och må bra helt enkelt. Promenera ner till röset på morgonen och se till att ha det så bra det bara går. Ingen julgran att plocka med. Kulorna i kökslampan plockade jag ner när jag kom hem i går från Jonny. Nu blir det vanliga dagar igen och så strävar vi vidare mot nästa jul. Är det inte så? ...

Vila i frid Curt! Ingen av oss som kände dig kommer att glömma de glada och fina stunder vi har haft tillsammans. Jag minns som om det var i går då du var bekymrad över att jag hade en enkel skotts ollonpistol och du ville gärna ha en. -Då måste du gå sex gånger i söndagsskolan, sa jag. Då får man en ollonrevolver. Du modade dig och gick till söndagsskolan sex gånger. Du fick diplom och en massa klistermärken på Jesus och alla vackra änglar men dessvärre ingen ollonrevolver. Vi skrattade gott åt detta på ålderns höst. Du fick min ollonpistol när du hälsade på oss i Göteborg, då blev du glad även om det var 60 år senare ;) Vi filmade ihop, drack ett par rejäla wirrar och hela din familj sken av glädje och lycka både hemma i Porjus och nere i Hudiksvall.. Du blev Hälsing. Du flyttade till Hudiksvall och där trivdes du som fisken i vattnet med din lilla Åse Li, tryggheten och stödet i ditt liv. Värk plågade dig och dina händer som bjudit så många på sprittande toner både från banjon ...

...kan ni fatta detta. Snart är det dags att börja superstressa igen. Att höja tempot på hjärtverksamheten så att det ryker ur bägge öronen och pumpen dunkar så det smäller i bröstkorgen. Allt detta enbart för att man måste hinna med en massa måsten. Upptäcker när man vaknar dagen för julafton att samtliga kusiner, mostrar, fastrar goda vänner och resten av dem man måste gilla inte har fått någon julklapp!! PANIK I KRYSSET! När man samlat ihop paniken över en kopp svart, starkt te så upptäcker man att alla fastrar, mostrar och hälften av alla goda vänner har tagit tåget en trappa upp och inte mera vandrar runt i jordelivet. Samtidigt som sorgen känns så faller en hel hög stenar från bröstet och man kan så smått börja dra på munnen igen.... Men maten då, aladåben från Perssons? Har vi hämtat skinkan, brysselkålen och fan jag har ju inte börjat göra den alltid återkommande rödkålen. Julgodis skall bakas knäck skall kokas och dessutom skall man pilla fast nejlikor i ett par apelsiner så...

Dags att möta våra närmaste grannar i seriematch. Laguna Rosa Higo, en av deras två kombinationer i Sunshine Radio Leauge. Återkommer med lite boulereportage för en gång skull. Lite bilder och funderingar. Vi spelar i svart, sponsrade av SHANNON den Irländska baren vi besöker efter träningarna och tävlingarna. Goa töser som tar hand om oss där nere. Kommer att bli en tuff fight lite hund och katt. Vi ligger trea,ett par snäpp före dem i tabellen och måste se till att ta så många poäng vi bara kan.

Det svängde som bara fan! Bakom trummorna satt Mikael Rösten, en ung mäklare här i Torrevieja. Driver sitt egna företag tillsammans med sin bror som fortfarande bor kvar i Sverige. Familjefar med söt fru, pigg liten grabb och luden hund. Jonny min kompis här nere hade fått ett tips av Mikael att han och några grabbar till spelade på lördagarna mellan 20 och 22 nere på Carsagrande en stor restaurang i hörnet av Calle Gravia och Avda Roza Mazon Valero. -Kom dit och drick ett glas rött och lyssna sade han till Jonny. Peter Öhman altsaxofon Jonny som inte vilar på lagrarna han tände direkt och så passade vi på att plocka med oss Ingvar "Nisse" Johansson, pigg Göteborgare som spelar petanca med oss i Boulero. Vi blåste ner nu i lördags. Jag, lite si och så, var inte riktigt på för jag har vid några oförutsedda tillfällen hamnat mitt uppe i jazz där alla blåsare spelar var sin melodi, trummisen tränar inför någon parad och bassisten kör lite country stuk. Det låter för...

Succé det kan man lugnt säga. Drygt 7.000 besökare och nästan 100 utställare det är inte illa när det var nypremiär för Bessie och Monicha. Rutinerade mässarrangörer som legat och bidad sin tid efter flera framgångar för ett par år edan. Nu slog man till igen och det med en riktig smäll. Här kommer det några bilder så ni som inte var där får en liten glimt av vad som hände. Utställarna var nöjda, besökarna var nöjda och mässgeneralerna själva var mer än nöjda. Ljuveliga toner i mitt öra når, Örkel...nej fan det var ju Pelle Sol som sjöng och lirade gura. Trevlig kille med utmärkt röst och bra skötsel av guitarren. Synd att han bara var där sista dagen han var värd lite mer folk än slutspurten av mässan i slutet av sista dagen. Givetvis kommer en repris på det hela nästa år, jag kan inte tänka mig något annat? Vackra norska jenter som bjöd på fruktspett fanns det också. Jag gick dit flera gånger i olika T-tröjor och en gång med k...

Att resa världen runt är få förunnat men en del av oss har ju haft nöjet att kunna göra detta. När jag mycket motsträvigt såg dagens ljus på BB uppe i Gällivare, så hade jag ju ingen aning om vad som väntade mig i framtiden. Under uppväxten i lilla Porjus, en kraftfull by med stora starka karlar och skvallrande kärringar så hade jag det fint från morgon till kväll. Fantastiska föräldrar som tog väl hand om mig. Enormt fina kamrater i Kopprabacks gänget och massor av snygga tjejer som lärde mig att både pussas och kyssas. Dansade flitigt omkring på de olika Folkets Hus som fanns på den tiden och gjorde en och annan erövring som vi inte skall tala om här. Även under den tiden med sju sega år i Porjus Folkskola var jag fortfarande oveten om vad som komma skulle. Idag 74 år, berest och betäckt ett antal gånger, världen över, försöker jag samla ihop lite minnen medan en liten del av det fortfarande finns kvar. Min stora, ja min största och enda riktiga kärlek Suzanne och min mycket ...