Veronica Wallman en driftig affärskvinna med skinn på näsan och flyt på affärerna!
Nilla Jepsson, skånska som blivit spanjorska och är byns slaktare i San Miguel!
Vilka kontraster och olika levnadsöden. Spännande båda två och det kommer att visa två riktigt starka kvinnor som vigt sitt liv åt solen, affärer och ett liv en bra bit utanför hemlandets gränser.
Jag och redaktörskan fick varsin plastkasse med grönsaker med oss hem. -Det växer så det knakar och vi hinner inte göra av med allt som kommer upp, sa Veronica och snittade av en bukett broccoli med kökskniven.
Då passade jag på att fixa till en god grön lunch med färsk broccoli, lite purjolök, lite sallad, vitlök och ett mycket behagligt mos av kålrabbit, med lite smör, Några skivor knaperstekt bacon till och lunchen blev en riktig höjdare. Köpte en dunk vin eller rättare sagt redaktörskan köpte den till mig då jag var bankrutt, hos slaktaren. Det var ingen höjdare, smakade mest rengöringsmedel och måste nog få dekanteras minst en dag för att få svavlet att dunsta. Funderade på om jag skulle tvätta plaststolarna på takterassen med det, men ororar mig för att färgen kommer att svettas resten av året och alla mina sisttande gäster får gröna ränder i röven.
God natt
pappa B
Nilla Jepsson, skånska som blivit spanjorska och är byns slaktare i San Miguel!
Vilka kontraster och olika levnadsöden. Spännande båda två och det kommer att visa två riktigt starka kvinnor som vigt sitt liv åt solen, affärer och ett liv en bra bit utanför hemlandets gränser.Jag och redaktörskan fick varsin plastkasse med grönsaker med oss hem. -Det växer så det knakar och vi hinner inte göra av med allt som kommer upp, sa Veronica och snittade av en bukett broccoli med kökskniven.
Då passade jag på att fixa till en god grön lunch med färsk broccoli, lite purjolök, lite sallad, vitlök och ett mycket behagligt mos av kålrabbit, med lite smör, Några skivor knaperstekt bacon till och lunchen blev en riktig höjdare. Köpte en dunk vin eller rättare sagt redaktörskan köpte den till mig då jag var bankrutt, hos slaktaren. Det var ingen höjdare, smakade mest rengöringsmedel och måste nog få dekanteras minst en dag för att få svavlet att dunsta. Funderade på om jag skulle tvätta plaststolarna på takterassen med det, men ororar mig för att färgen kommer att svettas resten av året och alla mina sisttande gäster får gröna ränder i röven.
God natt
pappa B
Kommentarer
Skicka en kommentar