Fortsätt till huvudinnehåll

Här har ni vägen bredvid Saltsjön, ut och gå du med...


Zoomen på mobilen är ingenting att skryta med och jag lovar att ta med mig en av kamerorna nästa promenad så ni kan få en ordentlig bild av saltsjön en tidig morgon i maj. Fast det får bli efter den 19.

Här har ni vass allén med 3,5 meter höga vass strån, grova och sega, borde ge lite energi om man tog tillvara på den. Här skuttar små vildkaniner runt tidigt på morgonen och på eftermiddagen kommer feta käringar ut med sina små hundar som skiter mitt på vägen. Hur trevligt som helst. Heja Spanien, här lever både två och fyrbenta i symbios med naturen....
Kolla här så höga de är, känns lite högtidligt lite religiöst att traska in mellan de höga stråna. Här motioneras det flitigt både av gångare, joggare och cyklister. Cyklisterna är obehagliga de kommer bara susande så det fladdrar i byxorna utan förvarning. En vacker jag kliver man väl ut och då hamnar förhoppningsvis pedaltramparen med huvudet igenom en ruta i fårstängslet och med näsan in bland stråna.
Röset. Här skall läggas en sten varje dag jag traskar upp hit. Jonny och Git har också lovat att lägga på en sten när de är ute och går. Får se hur stort det har blivit fram till jul? Vi kanske borde flytta in det en bit bort ifrån vägen om det nu skulle växa för jäkligt. Då kanske det revs av någon. Kan man lägga dit 15 stenar vare månad så blir det ju 105 stycken fram till jul, lite drygt. Kommer sedan Jonny upp i varv så lägger han också 15 och Git kanske mäktar med minst 10! Ja det är nog bäst att flytta in det en liten bit från vägen. Skall göra detta i morgon tror jag.

Egentligen är det stor skam att du som bott här mellan 10-15 år sitter hemma i din lya och trycker utan att se dig omkring. Inte en endaste gång har du varit här upp och promenerat eller badat din slappa kropp i det nyttiga saltvattnet. Du borde skämmas ta mig fan. Du hasar dig ner till favoritkrogen och hem igen. Jovisst, du har ju varit och legat under ett parasoll på Playa del Cura, på Lo Locos och till och med tagit bussen till La Mata. Starkt jobbat på 10-15 år. Soffpotatisar är ni, punkt och slut.
pappa B

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Svenskarnas stora skräck - kackerlackan!

...så här ser en del av dem ut. Alla svensars skräck -kackerlackan. Egentligen ett helt ofarligt djur som skrämmer slag på turisterna nere i värmen. Den här figuren såg jag nere vid piren i morse, var tvungen att fotograferaden innan han blixtsnabbt förssvann in mellan några stenar. Förmodligen utkastad från någon av restaurangerna nere vid strandpromenaden för han hade någon form av diskmedel på kroppen. I de flesta hus här nere sitter det små apparater i vägguttagen där man stoppar in olika tabletter och skivor med medel mot mygg och annan ohyra. Effektivt tycker en del, helt meningslöst tycker en annan. Jag har två stycken inmonterade i vår lägenhet och inga kackelackor. Enligt sägnen skall man inte trampa ihjäl en kackerlacka för då släpper den ut alla sina ägg och det är visst många. Huruvida detta stämmer eller  bara är ett påhitt det får ni googla om. Jag tycker inte att det är några trevliga varelser men jag skulle inte heller få panik om det dök upp någon inne hos mig.

Rediger mat för rediga grabbar...

Just det, ni ser rätt, här vankas det Norrlands Pölsa uppe vid San Luis mitt i det varmaste Spanien. Min hyresvärd Ulf och hans fru Samira bjöd upp mig på en rik,tig dundermiddag i kväll, Kokta små färska potäter och rödbetor och stekt ägg, kan det bli så mycket bättre. För en Porjuspojke som mig var detta rena julafton och nästa vända hem till Sverige tar Ulf med sig en burk till, den saken är klar. Samira åt god sallad och kyckling hon gillar inte malet slaktavfall hi hi- Vi mumsade och åt så det stod härliga till och trinda som katten Gustaf hasaade vi oss ut för att spela ett par partier plump. Samira vann första och Ulf andra jag hamnade som tvåa bägge gångerna så jag var i alla fall mest jämn. Samira hade varit och plockat fikon och sken som en sol när hon visade upp fatet med nyplockade fikon. Nedan ser nu baronen från Ljunby, Ulf i full färd med att sleva i sig en portion pölsa. Det är konstigt att vissa maträtter sitter som gjutna sedan barnaåren. Pölsa med potatis o

...nu kommer vintern till Torrevieja också!

Alla vackra turister försvinner och kvar blir bara mysiga tanter som älskar att dricka rött och vitt vin. Men...detta är ju livet på en pinne för oss gamla stutar som hasar omkring och nöter gummisulorna i den varma sanden här nere! Behagligare att kliva upp då termometern visar 20+ än 36 och morgonpromenaden runt urbanisationen 1,473 meter går som en dans. Är inte utsläppt på fejan ännu. Skrev att ryska folket saknar hjärna då man låter en sådan skit som Putin styra landet. Då gick den rödklädda styrelsen på facebook i taket och stängde av mig direkt. Så det kan bli. Nu hoppas jag att det skall bli lite ordning på mig, så att jag går ut här på bloggen minst en gång om dagen och berättar om mitt och lilla Gozas liv här nere bland palmerna. Jag hoppas att jag får tillbaka alla mina trogna gamla v'nner som huserade här tidigare och att alla mina nya vänner också dyker upp. Skall ut på en liten tripp med min gamle polare Jonny D så det kommer nya goa bilder i mitt nästa inlägg.