Fortsätt till huvudinnehåll

Jaha nu är det redan juni och snart går silla till....

...det går fort när man har roligt! Just nu pågår ett evigt hackande och skottande för att få bort all jord och singel för plattläggningen av tomten. Janne sliter i sitt anletets svett medan jag står och funderar hur det hela kommer att se ut. Svär högt ibland när jag ser att han börjar knäa. Bara för att få fart på honom igen... Han är seg som en fjällbjörk den gamle skåningen och konstigt nog förstår vi varandra och har inte de minsta språksvårigheter. Ännu bättre går det efter ett par flaskor rött vin av god årgång.


Här ser ni två av de tre trampande gubbarna här om dagen. Grabbarna bus, Jonny och Tommy är just på väg ner mot den lilla saltsjön inne i La Mata parken. Visst är det väl fint, eller hur? Vi trampade runt med fyra vattenstopp, bergsklättring uppför och ett extra stopp på Tango innan vi återkom till våra boningar uppe i El Limonar. Det hela slutade på ganska exakt 2,5 mil när vi var hemma igen. En fin promenad som vi kommer att göra om igen....om några dagar!




Rena ökenlandskapet nere vid La Mata. Terrängen här är märklig mellan sandstränderna är det branta klippstup i otaliga formationer där bränningarna kastar sig högt upp över klipporna. Däremellan ligger fina och långa sandstränder tätt belamrande av solbadande turister. Men fattar ni? Vad fan ligger man under en stor parasoll om man vill bli brun. Kletar in sig med solskyddsfaktor 50 och sedan lägger man sig i skuggan under en parasoll. Är inte detta helknäppt så säg? Jag anser att soldyrkande Skandinaver är ett konstigt släkte. Då är engelsmännen modigare. De ligger blixtstilla på sin filt och vänder sig bara var annan halvtimme. Men ser hur de bleka damerna och herrarna sakta får en grisskär nyans på kroppen för att efter ett par timmar se ut som kräftorna man säljer på Mercadona. Nästa dag är de lika vita när de lägger sig på filten...så håller de på under hela den vecka de är här det enda som håller färgen från semestern kvar är håret. Det är och förblir helrött!
pappa B

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Svenskarnas stora skräck - kackerlackan!

...så här ser en del av dem ut. Alla svensars skräck -kackerlackan. Egentligen ett helt ofarligt djur som skrämmer slag på turisterna nere i värmen. Den här figuren såg jag nere vid piren i morse, var tvungen att fotograferaden innan han blixtsnabbt förssvann in mellan några stenar. Förmodligen utkastad från någon av restaurangerna nere vid strandpromenaden för han hade någon form av diskmedel på kroppen. I de flesta hus här nere sitter det små apparater i vägguttagen där man stoppar in olika tabletter och skivor med medel mot mygg och annan ohyra. Effektivt tycker en del, helt meningslöst tycker en annan. Jag har två stycken inmonterade i vår lägenhet och inga kackelackor. Enligt sägnen skall man inte trampa ihjäl en kackerlacka för då släpper den ut alla sina ägg och det är visst många. Huruvida detta stämmer eller  bara är ett påhitt det får ni googla om. Jag tycker inte att det är några trevliga varelser men jag skulle inte heller få panik om det dök upp någon inne hos mig.

Rediger mat för rediga grabbar...

Just det, ni ser rätt, här vankas det Norrlands Pölsa uppe vid San Luis mitt i det varmaste Spanien. Min hyresvärd Ulf och hans fru Samira bjöd upp mig på en rik,tig dundermiddag i kväll, Kokta små färska potäter och rödbetor och stekt ägg, kan det bli så mycket bättre. För en Porjuspojke som mig var detta rena julafton och nästa vända hem till Sverige tar Ulf med sig en burk till, den saken är klar. Samira åt god sallad och kyckling hon gillar inte malet slaktavfall hi hi- Vi mumsade och åt så det stod härliga till och trinda som katten Gustaf hasaade vi oss ut för att spela ett par partier plump. Samira vann första och Ulf andra jag hamnade som tvåa bägge gångerna så jag var i alla fall mest jämn. Samira hade varit och plockat fikon och sken som en sol när hon visade upp fatet med nyplockade fikon. Nedan ser nu baronen från Ljunby, Ulf i full färd med att sleva i sig en portion pölsa. Det är konstigt att vissa maträtter sitter som gjutna sedan barnaåren. Pölsa med potatis o

Kritvita tuttar och grisskära män!

Fyrlingar på playan. Ännu är det gott om plats på stränderna runt Torrevieja. Om en månad kommer inte solens strålar att nå ner till marken för alla uppspända parasoller i regnbågens alla färger. Blev så sugen när jag ändå skulle jobba lite att åka ner till stan i några timmar. Jonny hakade på och vi tog motionsbussen, pröjsade och skakade ner till stan på dryga 15 minuter. Vi startade med att gå en vända bort till småbåtshamnen där vi satte oss i skuggan och tog ett glas rött. Tittade på miljonbaljorna som låg stilla inne i hamnen, de flesta både obebodda och orörda eller ens släppts loss från kaj under ett helt år. Fina små restauranger ligger det här i alla fall och det är nog ingen dum idé att masa sig hit en varm sommarkväll och testa någon av dem Här tvättas det nog rejält med svarta pengar. Det är inte det renaste vattnet i hamnen heller och jag undrar hur mycket skit som dessa flytande  lyxbåtar släpper ut där de står. Nåväl detta är inte mina problem. Jag och Elis