Den här vändan var tuffare än den första....

Fattar inte varfö man släpar ner halva möblemanget ner till stranden för att
sola och sedan sätter sig under ett parasoll. Här finns ju ingen sol. Idioter!

Helt klart och även om sträckan blir densamma, enligt mitt fitbit armband 2mil, 5 km och 630 meter så var det värmen som sög den mesta musten ur oss idag. Lite längre än en halvmara. Det är fantastiskt trevlig att promenera den här biten och nästa vända skall Margot haka på för den lilla Gråbodamen är en jävel på att gå, den saken är klar. Vattenhål finns ju efter vägen och vi har bestämt att ett vattenhål per person skall ingå därför hoppas vi inte att vi blir fler än tio för då kommer inte promenaden att vara i mål innan solen går ner.

Den grymmaste biten är den från det sista vattenhålet hos "Stenansiktet" där vi avslutar och satsar på slutspurten med ett glas Rossada och blir bjudna på supergoda tapas. Sen kommer den...den förbannade saltbanan som aldrig verkar ta slut. Man går och går och går men kommer nästan aldrig fram innan skolan dyker upp och man kan svänga till höger/vänster och sikta in sig mot "Träbaren" och den väntande belöningen en GT, kall och god!

Idag skippade vi vattenhålet bakom 222 och stannade innan vi kom fram till Los Locos. Ett jäkla fint ställe som jag kommer att berätta mer om fram i september när nästa promenad kommer att ske. Vi inser att det inte är hälsosamt att utsätta våra lönnfeta kroppar för detta nu när solen är som varmast utan drar oss en bit tillbaka och startar om i september.



Så här gick det till idag. Vår lilla vackra lärjunge Ellen höll skapligt tempo och vi åldersmän, Tommy och jag hade fullt sjå med att hålla kontakten upp och förbi Vattenlandet och ner genom hålet i staketet in till La Mata parken. Där tog vi en annan väg vilket inte  var någon hit, håller vänster och går ner mot sjön nästa gång, det blir bättre.

Vingårdarna runt La Mata verkar torka ut och man ser inte någon som jobbar där. I Frankrike arbetar man på sina vingårdar dygnet runt. Här verkar det var totalt öde. Mycket folk på La Mata stranden jämfört med vår första promenad. Här blev första vattenstoppet, och vi fuktade våra torra strupar med både öl, rosé och vatten.

Vår lagledare, Git Degerman, Jonnys fru hade dagen till ära och med tanke på den heta solen tagit med sig blöta kalla handdukar till var och en av oss + en Nektarin för att ¨återställa blodsockret en aning. Det kom när vi just parkerat oss på "Träbaren" och beställt in våra GT.  Vi var nästan i mål. ! Helt suveränt Git! Du leder din trupp med bravur vill jag säga....Ikväll bjussar hon dessutom på middag, vilken tjej!

I och med detta dök även Mohammed Abdul Degerman upp och inledde oss i en liten bönestund i all enkelhet. Den utfördes på "Träbarens" uteservering där vi förkunnade våt tacksamhet till den man/kvinna som uppfann Gin. Spriten som håller det Skandinaviska folket flytande här nere i Torrevieja.

Jag har lite ont i höger höft vilket säkert beror på att jag legat konstigt i natt och det fräste i kallvattnen när jag stoppade ner fötterna. I övrigt inget fel på gubben. Hasta Pronto amigos!

pappa B