"THE STREETERS" lirar rock hela sommaren. Varje fredag klockan 14.00 drar trion igång nere på playan bakom Dialprix. Vi bänkar oss inne på Santa Maria för de har bättre mat. Tyvärr ger jag deras öl tummen ner för det är ibland rena blasket. Det är bättre att köra med rödtjut som man inte kan manipulera med vatten lika lätt. Massor av rockdiggare både unga och gamla, knuttar, spättor och allat annat löst folk som oss till exempel.
Austin, underbarnet på gitarr. 15 år och redan en värstinglirare. Vad månne bliva av denne lille pöjk? Blir han en ny Erik Clapton kanske. Håller talangen i och utvecklas vilken det givetvis gör om man lirar hela tiden så är han snart uppe bland stjärnorna på gitarrhimlen.
Trumslagande Sergio dunkar på och för det väsen han skall. Hårt och hett ibland, mjukt och fint ibland. Säker rythmhållare i gänget. Likt de flesta trummisar ändrar han inte mycket på sitt ansiktsuttryck utan sitter bakom kaggarna och ser ut som om det regnade.
Oscar, bandets ledfigur har en bra pipa och sjunger bra, lirar gitarr, basgitarr och håller ordning på scen. Svängig kille med humor i det han sysslar med. Bjuder ofta upp gästartister om de vill haka på i ett par låtar.
Managern, tungviktaren grabben som rattar vid scenen och restaurangens egen danserska . Namn okänt men jag återkommer med detta, var så säker. Är hon indianska? Nej, hon kanske har samiskt ursprung via någon nyfiken liten sameflicka på semester i Spanien på tidigt 60-tal? Eller hon kanske till och med är en tvättäkta spanjorska, vem vet. Går igång gör hon i alla fall så fort bandet kör igång. Med en cigg i handen dansar hon solo utan att bekymra sig. Nu väntar jag bara på att Maggan S skall komma ner och ge henne lite konkurrens på jordgolvet.
Fredagens gästartister var Björn på munspel som blåste blues. Björn bor i Rättvik men kommer från Stockholm. Tack gode Gud så har han inte smittas av de fårtarmsdragande fiolspelarna i Dalarna utan håller sig kvar med munspelet. 
Lars Liden från Nynäshamn bjussade sina kompisar på en rejäl överraskning när han äntrade scenen och drog loss på el-pianot. Först hakade han på med bluesen och sedan hängde han med på ett par låtar till. Frugan supportade och filmade med sin mobil så attminnet från rocken nere vid havet finns kvar för visning hemma i Nynäshamn under mörka vinterkvällar. Bra jobbat både Lars vid pianot och frugan med sin vackra gaddning över ryggen och med mobilen i högsta hugg.
En mycket blandad publik i alla restauranger som ligger på rad nere på playan. Både en ung svängig publik och en mognare, ännu svängigare variant och så några gamla stofiler som mig blandat med andra gamla tanter och farbröder som fortfarande vill hänga kvar då livet svängde och livet lekte. Kommer med all sannolikhet att sitta på Santa Maria fler gånger under sommaren. Jag och kvinnan måste i alla fall ta bussen ner till stan och rocka loss när hon kommer ner.
Maten på Santa Maia är bra, man blir mätt och en skål med Cesarsallad på bacon och kyckling orkar inte jag stoppa i mig. Hamburgaren var ingen hit, gick att äta, tillbehören var bra men det saknades sting i själva burgaren. Lått åtgärdat om man snackar med kocken. Nu skall jag ut och vattna blomstren innan man trycker på med mera sol, Idag är det en behaglig fin sommardag nere i Torrevieja och jag hoppas av hela mitt hjärta att värmen även kommer hem till vinterlandet snart. Tycker verkligen synd om de svenska semesterfirarna som får sitta i 12+ och regn. Det är inte fairplay.
pappa B
Kommentarer
Skicka en kommentar