Cartagena, en av pärlorna i världen, den saken är klar!

Hit skall jag ta med mig kvinnan min när hon kommer ner i sommar. Helt fantastiskt och här skall man ta god tid på sig och skutta runt i den gamla stan, uppe i den fantastiska teatern över 3000 år gammal. Livet nere vid hamnen med stora lyxbåtar vid kajen. Slottet som vi bara han se baksidan av, måste besökas och bara myllret inne i stan är värt ett besök.

Vilket enormt arbete man lagt ner för att "Skotta fram denna fantastiska" Teatromano. Här traskade Cesar fram i sina sandaler och viftade med särken. Här utspelades blodiga dramaföreställningar och ljuvliga kärleks historier. Allt under publikens ovationer. När man stod uppe på scen och blundade kunde man höra sorlet och känna trycket från svunna tider. Satan så mäktigt måste jag säga.                   Detta tror jag kommer att passa min lilla älskling perfekt.

Trånga gator, smala gränder massor av folk och givetvis en jävla massa ficktjuvar. Dem skall man akta sig för vart man än är i världen.

Den gamla delen av stan är helt fantastisk och man måste ha gott om tid om man skall få uppleva Cartagena på riktigt. Åkta er för att äta lunch i det provisoriska tältet med fladdrande skinkor i taket, det kan bli vansinnigt dyrt. Kolla vad de olika rätterna kostar innan du beställer.

Livat värre nere vid hamnen som är en djuphamn som tar emot riktigt stora båtar vid kaj. Den här gången låg en mindre lyxkryssare för ankar och visst suger det lite i magen att få klättra ombord och dra in lite dollardofter i näsan. Men viker man upp lädret så får man hålla sig till motionsbussen i Torrevieja..

Fiskande gubbar och gummor, lekande barn och pissande hundar lika vanligt här som andra städer vid den spanska kusten. Slottet missade vi han inte med och de två yngre grabbarna i gänget skötte sig nog så bra inne i teatern och promenaden nere vid hamnen. Ett besök till hade nog varit för mycket för dem tror jag. Elektriker Jonny blev förälskad i några av stadens gatubelysningar medan jag tittade extra noga på den vackra tjejen i skinktältet Man väljer ju objekten efter intresse och passion, eller?