Jag har blivit patriot i ett annan land. Jag älskar Spanien, jag håller på CD Montesinos i fotboll, jag älskar de små hålen i väggen som serverar pincos och tapas med gott bröd och ett glas fint rött vin. Jag tycker att den spanska flaggan är fin även om Skåne har knyckt deras färger. Jag och det spanska folket passar väldigt bra ihop. vi skrattar mycket, vi tar livet med en klackspark och jag kan direkt peka ut svenska och andra skandinaviska turister. Är de inte skitfulla så sitter de och trycker i något hörn längst in i ett café. Jag jobbar nu på att bli resident och fortsätta bo här nere med alla mina nya vänner. Spanska språket är inte vad det borde vara men jag lär mig något nytt ord varje dag. Blandar ihop dem titt som tätt men det spanska folket rättar till mig med ett leende och så skrattar vi tillsammans. Visst finns det byråkrati här nere med men absolut inte i den utsträckning som i Sverige. Så har vi vädret, mer än 300 solskensdagar om året och ett vidunderligt klimat som gör att den här skrynklige norrlänningen känner sig som Fritjof Andersson, även om han reste till Argentina och jag hamnade i Spanien. En lite söt historia innan jag klickar på sänd;
Jag har lärt mig att säga till någon duktig, vacker flicka eller servitris att hon är duktig;
"Eres una buena senorita" men jag blandade ihop sista ordet och sa "Eres una buena sartén" vilket betyder att hon var en duktig stekpanna. Jag fick inte en örfil utan ett stort leende efter en stund då hon förstod att gubben blandat ihop orden.
Nu väntar jag bara på den stora dagen då svetsaren Lövén får kliva in i stupstocken, pellefjanten Fridolin kissar på sig och Lööv blåses bort av vinddraget från SD som måste få en chans i den svenska regeringen innan vi faller ner i den kvicksand som allt mer sprider ut sig i landet lagom.
Viva Espania!
PS: Fortfarande har jag mina rötter kvar uppe i Kopprabacken i Porjus!
Kommentarer
Skicka en kommentar