Fortsätt till huvudinnehåll

95 snabba mil t.o.r vilken fantastisk biltur!

Här närmar vi oss Murcia och naturen slår om direkt. In bland berget

Snart framme i Granada och Sierra Nevada bygger om naturen till Wilda Western

Hockus Pokus efter Granada in i Skandinavisk storskog ett par mil.
Vindkraftverk avviker från storskogen, vi närmar oss olivparadiset Malaga



Oliver, oliver och åter oliver 100.000-tals olivträd signalera Malaga!

Vilken fantastisk biltur och jag måste ta mig ner till Granada och fotografera det fantastiska landskapet där flera av 70-talets westernfilmer spelats in Här var man banne mig inne bland kållibojsare och rödskinn (förlåt, Indianer).
 
 Bob min kompis skulle hämta sin Ford Mondeo, värsting modell och jag åkte med som hemtransportör av den lilla Fiat Punto som en norsk dam från Danmark så snällt lånat ut till Bob. Det blev en mysig resa, i alla fall upp då vi kunde språka med varandra och de flesta världsproblem löstes under vägen upp. Sedan blev det mer rally på hemvägen och trafiken var inte så bedrövlig. En och annan såskopp fanns det som älskar att köra med två hjul över mittlinjen i 70 km/tim men lite lätt puttande på dem brukar hjälpa.
Fika efter ett par mil och en lätt god lunch strax innan Malaga. Nu skulle det smaka med oliver den saken var klar
 
...säger restaurangen att de inte har oliver då åker vi sa jag och vi skrattade gott. Oliver hade de men ack och ve. Tummen ner för det Andalusiska guldet. De smakade förfärligt till och med sämre än de oliver jag lagt in själv för två år sedan Två oliver var sedan skrattade vi igen och tackade för maten och drog vidare.
Lite väntan på bilhandlaren och lite cafe Solo på ett café i en liten by utanför Malaga. Bilgubben kom, Bob fick sin muskelbil och vi började hemfärden. Glada och relativt pigga.
 
Lite speciella hus i den lilla byn och detta såg faktiskt ut som en tårtbit. Blev bredare och bredare och fick till och med till en extra våning.
 
Hemresan drog igång med dunder och brak. Bob tog täten för han visste ju vart vi skulle ta vägen från den lilla byn och ut på den stora vägen mot Granada. Efter någon mil så blev jag och den lilla Punton kära i varandra och det gick som bara tusan.
 
Mil efter mil försvann under däcken och inte många knepiga situationer uppstod. Lite överkant på hastigheten men vad gör väl detta när länsman ligger på playan och läser en deckare ;)
Nya vackra vyer passerade revy och jag måste verkligen säga att detta var värt varenda timme av den här torsdagen. Arne, snäll som vanligt tog hand om
 träningen nere på boulebanan och allt flöt så fint. Hundarnas långpromenad på morgon hjälpte för de hade förmodligen sovit hela dagen. Var superglada när gubben kom hem och fick riktigt med godis och en ny promenad. Jag gluttade på TVn en stund innan jag smög mig ner i lopplådan.
 
 
Kolla vilken fantastisk fin landskapsbild med trafik mitt ibland allt det vackra. Detta vore något för de svenska Miljöpartisterna att sätta näbben i. Det blommar friskt året runt mellan den tvåfiliga motorvägen och gröna fina träd och fruktträd växer så det knakar. Inget jävla dravvel om miljöförstöring här inte.
 
Nej lille Fridolin se nu till att skriv under så många statliga garantier och försäkringar som du bara kan hitta för efter valet får du söka jobb som brevsorterare på posten som dina kamrater sossarna har lagt ner. Kanske Filippa R behöver någon liten söt passupp där hemma då Fredrik reser ut på sina dolda kommunala uppdrag eller varför inte sköta om vänsterpartisternas bilpark?
Nytt jobb måste du ha för det gamla kommer bara att vara ett minne blott efter valet?
Kanske får du lov att sitta utanför Lidl med en lite bit wellpapp där det står -Skänk en slant åt en fd. miljöpartist- Alltid är det väl någon senil gammal trädkramare som kommer förbi och lägger lite euro i kepsen din.
 
 
 
 
 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Än flyter det feta turister i medelhavet...

...trots att kylan smyger sig in över Torrevieja, inte minst på morgonkvisten så är det fortfarande folk som kryper ner i de salta böljorna när solen står som högst på himlapellen. Då är även temperaturen mycket behaglig, som en normal högsommardag hemma i Sverige. Paulo Roberto hackar paprika i TV-rutan och svammlar mer än mig. Men den fd. boxaren är en jävel på att fixa krubb, heder åt honom. Är nog i grund och botten en riktigt trevlig lirare skulle jag tro. Jag inhandlade en ny cykel igår eftermddag på väg hem efter att ha varit lat och käkat revbenspjäll på restaurang. En gul modell hälften tjej hälften killcykel med andra ord ingen stång rakt över utan snett. det är en hen. Döpte den direkt till Alfredo så att jag slipper ha två tjejer i hallen. Den här hojjen har massor av växlar, bromsarna både fram och bakroms på styrstången och upprättstående pinnar precis som cyklarna på gymmet. Det finns pakethållare på den och till och med en käringkorg där fram så jag kan ha med mig li...

Svenskarnas stora skräck - kackerlackan!

...så här ser en del av dem ut. Alla svensars skräck -kackerlackan. Egentligen ett helt ofarligt djur som skrämmer slag på turisterna nere i värmen. Den här figuren såg jag nere vid piren i morse, var tvungen att fotograferaden innan han blixtsnabbt förssvann in mellan några stenar. Förmodligen utkastad från någon av restaurangerna nere vid strandpromenaden för han hade någon form av diskmedel på kroppen. I de flesta hus här nere sitter det små apparater i vägguttagen där man stoppar in olika tabletter och skivor med medel mot mygg och annan ohyra. Effektivt tycker en del, helt meningslöst tycker en annan. Jag har två stycken inmonterade i vår lägenhet och inga kackelackor. Enligt sägnen skall man inte trampa ihjäl en kackerlacka för då släpper den ut alla sina ägg och det är visst många. Huruvida detta stämmer eller  bara är ett påhitt det får ni googla om. Jag tycker inte att det är några trevliga varelser men jag skulle inte heller få panik om det dök upp någon inne hos m...

..alla tiders kock en före detta fotograf!

...han kanske ser ut som en kapten i frälsningsarmen, Ola Thorin i sin svarta kockrock. Men se det är han inte. Däremot en mycket duktig kock med hög resumé här i Torrevieja. Just nu styr han köket med fast hand uppe på Bar La Rosaleda. De som bor här nere vet vilken restaurang det gäller. -Den med egen pool, brukar de svara när jag undrar om de varit och ätit där någon gång. Det stämmer, här kan man ta sig en simtur efter maten om man känner för det. Baren ägs av en norsk jente och hit vallfärdar det glada skandinaver dagarna i ända. Just nu är det norskt julbord som gäller och spisarna går varma inne hos Ola och hans flickor i köket. Kolla in BLADET om 14 dagar. Innan Ola ställde sig vid spisen så arbetade han som fotograf. En ganska vanlig kombination, de flesta fotografvänner jag känner är mycket duktiga att laga mat. Kreativa yrken går ofta hand i hand. pappa B