-Är du hungrig Besse? -Nää inte speciellt sa jag. - Vi tar oss en kopp te och en macka och så fixar vi en sjutusandes frukost i stället, sa han. Locket på potatispannan, filén in i kyen igen och dit åkte även salladen.
Te och smörgås lite gluttande på dumburken och lite Porjussnack sedan var Robban under täcket.
Jag gjorde i ordning några bilder och släppte ut lilla Goza sedan masade jag mig in i sovrummet och upp i träramen och ner på halmmadrassen. Robban hade startat traktorn och höll på att flytta stockar inne i gästrummet ;) En fantastiskt fin dag var till ända och nu gällde det bara att komma upp i tid för att förbereda den gigantiska frukosten och dra ner till stan så att Robban fick se lite av den med innan han satt på planet i Alicante.
Klockan 07.33 vaknade jag och tvärgjorde morgontoalett i superhastighet. På med potasien på gasspisen och fram med kalkonfilén. Tunna fins skivor i stekpannan, salt och peppar och i med en ägggula och lite grädde, finhackad vitlök och svartpeppar i den kokta potaisen som stampades ganska grovt. Dukade, lade upp lite sallad på tallrikarna och fick liv i Hr Sandström.
Förmodligen har varken han eller jag ätit en stabilare frukost någonsin och jag tror inte att jag kommer att få göra det igen.
Ner till stan! Där tog det stopp. Torrevieja Maraton hade startat och alla tvärgator avstängda med bistra grabbar från Gardian Civil som vaktade i gathörnen. Blev till att parkera en bit upp i stan och så promenerade vi ner till och ut på piren. Snirklade oss mellan svettiga löpare i allsköns färger och kom till slut över på rätt sida den stora gatan. I sakta mak promenerade vi ut på piren och Robban fick klappa om fiskarhustrun. Var han klappade förtäljer inte denna historia. Bild på gubben och så vidare tillbaka.
Tvärstopp på Keepers Kaffe med mjölk till Robban och en liten öl till mig.
En skål med små gurkor syltlök och oliver slank också ner.
Mycket folk som promenerade längst med havet och musik av olika slag bjöds man på, allt ingick i vårt flanearnde. Plötsligt sa Robban; -Du Besse, skulle det inte sitta fnt med en liten söt dessert? -Njaa, vi kollar. Fram med menyn och när kyparen, en liten viktig-Petter på vingliga ben gick förbi, så ropade Robban, -Dos Tiramasi, porfavor och upp på bordet kom det världens efterätt.
Bautafrukost,kaffe, liten öl, en skål med oliver, syltlök och gurkor och så en bamse Tiramasi på toppen. Jag undrar verkligen vad verkmästaren i magen tycker.
Men godefterrätten åkte ner och det gjorde vi med, till Alicante. Hängde med till incheckningen och fram till säkerhetskontrollen. Vi kramade om varandra och Robban han kommer tillbaka, det vet jag.
Kommentarer
Skicka en kommentar