Viva Torrevieja!

  Ja nu pratar jag inte om en högmässa med andlig spis, utan en mässa där Skandinaviska utställare får spänna sina muskler och visa upp vad de har vad de kan och vad de vill med sina verksamheter här nere i solen. Solen ja, den sken hela söndagen och mitt besök den sista mässdagen blev en positiv upplevelse. Det var gott om besökare och mässgeneralen Kjetil trodde att någonstans mellan 7-8.000 besökare hade man räknat in. Jag kollade brudarna, vinet och inget mer! Alla hus- och lägenhetsföretag, kan jag besöka på plats Nya dörrar fönster och markiser hälsar jag på direkt men de vingårdar som finns runt omkring är jag väldigt nyfikna på. När min lilla älskling kommer ner tänkte jag att man kanske kan göra några besök för vi gillar ju gott vin bägge två. Visst är det fina lokaler kolla bara bilden. Stort ljust och lite lyxigt. Utställarna trivdes alla som jag pratade med var supernöjda. Vackra flickor och goda viner det är ett av varumärkerna här nere i Spanien. Flicka...

Dessa rädisor är stora som plommon! Har aldrig sett så stora förr.   -Ska det va, så ska det va sa drängen  när han gav pigan än dask i ändalykten!   Tog med mig Catarina och Monika och stack upp till marknaden strax innan rondellen ner mot Guardamar, Citronmarknaden kallar en den, jag vet inte vad den heter och det skiter jag i. Tycker i alla fall att den är bäst. En kombination av stökig, brötig och med viss organisation, betydligt roligare än den Engelska marknaden utanför Quesada eller marknaden inne i stan. Här är det liv och rörelse både högt och lågt.   Monika skulle inhandla böckling eller någon annan rökt knepig fisk hos en tysk handlare som finns på marknaden. Det är Jürgen som beställer de rökta delikatesserna. Catarina skulle liksom mig själv bara handla frukt och grönt. Detta gjorde vi bägge två med besked. Jag hade sju fulla bärkassar när jag var klar. Köpte den sista vid utgången, 5 kilo apelsiner för 2€. De små gurkorna n i ser på bil...

    För första gången sedan jag kom till Spanien har jag anträtt en golfbana. Detta hände idag den 3 mars 2018. Tillsammans med boulspelande vännerna Calle-GAIS och hans kära hustru Catarina åkte vi bort till Vistabella Golf en bit utanför Montesinos. Jag spelade inte utan ville bara följa med för att ta några golfbilder och hålla mina kompisar sällskap- Nio hål, lite uppvärmning (som Calle hatar) och så bar det iväg. Inga köer och fyra gissa vilka? Jajjamen, fyra norrmän som löste världsproblem, letade bollar, körde rally med golfbilen och tog en förbannad god tid på sig att ta sig mellan hålen, ut på dem och fram till green. För att få ett fint flyt i en runda så skall det gå i lagom takt. Funderade ett tag på om jag skulle knata tillbaka och köpa en kortlek så hade vi kunnat dra en spader medan vi väntade. Av denna lilla runda fick jag klart för mig att Cattis faktiskt har tagit viss skada av allt sitt boulespel för hon dras gärna till sandbunkrarna! Att Calle s...

Ja det stämmer faktiskt. Cicos kontaktnät sträcker sig ända långt norrut upp till sameland och det händer ibland att det finns renfilé på menyn. Igår fanns det en riktigt tungviktare som passade mig och Anders helt perfekt. En välhängd oxfilé mod. stor kom in på tallriken. Tillbehören var väl anpassade till filén och både béarnaise och pepparsås fanns det på bordet. Men innan vi bestämt oss så serverades en minipannkaka med en skiva lax och dill på så vi startade upp aptiten.   Restaurangen är inte stor men den andas klass redan när man kliver in och det tog inte många minuter när vi slagit oss ner innan folket började strömma in. Elegant svepte Isabella fram med menyerna och berättade vad som fanns, som lite extra speciellt denna lördagskväll. Däribland den ovan nämnda oxfilén. Anders valde den egen tillverkade french fries och jag fick ett mycket gott potatismos. Filén var däremot så fantastiskt god att det inte gick åt speciellt mycket mos. Men vi start...

  Jag har suttit till bords på några av de fina krogar som har stjärnor i den stora matbibeln. Senast ute på landet utanför Chablis. I går kväll satt jag i utkanten av Benijofár och trivdes minst lika gott som i Frankrike. Ivica Talajic, mannen bakom den fantastiska Akropolis i Eskilstuna en gång i tiden, det är han som är trollkarlen bakom La Cata i den lilla "stan" här i Spanien. Jag vet att det finns massor av människor här nere som verkligen älskar god mat. De finns människor som vet hur god mat skall tillagas och hur god mat skall smaka. Sedan finns det människor som gärna skulle önska att de kom till en sådan restaurang. Chansen finns det är bara att ta den. Jag blev inviterad av Anders Wikström, en träpatron med smak för livets goda. Han hade berättat om Cico som de kallar mästerkocken för. Om hur han som liten kom till Sverige och byggde upp sin dröm han hade haft som liten. I 32 år drev han Akropolis i Eskilstuna innan han åkte ner till Spanien. För mig som ...

Han kom till Sverige, var 1.34 cm lång, en liten ung kille som inte riktigt visste vad som var upp och ner i världen. Men med fötterna ner och huvudet upp, ett huvud som verkligen ville det som huvudet förutsett sig för att göra, så klev Ivica upp på muren och sa att - Nu är jag här nu kör vi! Och ni kan ge er tusan på att det har han gjort. Att han just nu driver en liten fin restaurang på en plats en bra bit från de stora stråken och levererar mat som skulle få GM gourméer och utsända provätare att häpna. Folk som älskar god mat borde vallfärda hit med smaklökarna vältrimmade. -Jag lagar den mat jag tycker om, bästa råvarorna, bästa behandlingen  av dessa och när jag smakar av, är jag nöjd då, så går det ut till gästerna. Annars gör vi om, säger Ivica och sprätter ner lite mer salt i kastrullen. Ivica pratar svenska, han hamnade i Sverige och blev svensk, kanske inte i hjärtat, men han är svensk. Startade och byggde upp Akropolis i Eskilstuna, en fin krog som jag ...

Han heter Ivica han kom till Sverige 1.33 cm lång! Han växte upp hade en dröm och han genomförde den