måndag 16 juli 2018

Ännu mer musik på Reflection....


Det blev nytt musik digg på Reflexcion igår! Varje söndag bjuder man upp till musik av blandad sort och det kommer musiker från hela Torrevieja området för att lägga beslag på scenen. Mycket folk övervägande delen engelsmän, som dansar och sjunger med i refrängerna. En och annan Skandinav droppar in lite då och då och det är fin stämning. Skapliga priser på drickat, men jag blev gruvligt besviken på den hamburgare som serverades. Jag år hamburgare här för drygt ett år sedan och den var superb. Den jag serverades igår gick raka vägen tillbaka in i köket. Givetvis erbjöds jag genast något annat men matlusten var borta. Den unge engelske ägaren är en rekorderlig karl, som säkert tar tag i detta direkt.Synd att en så pass enkel maträtt inte kan produceras rätt. Kompisen Ulf han grinade illa och åt upp sin. Nu tar den trevliga servitrisen "Myran" kallad priset för hon far fram mellan borden utan hejd. Söt och glad ser hon till att det alltid finns dricka på borden och ägaren tar sig också tid för en pratstund med sina gäster. Här kommer lite bilder från dagen.

Husbanddet tar det mesta av tien men det gungar bra ändå

Upp och sjung. Publiken är engagerad
och fegar inte ur med att gå upp på scenen

Unga förmågor med rock och gamla
godinga i blodet dyer också upp

En comming star på gura och sång.
Bas eller keyboard, spelar ingen roll

söndag 8 juli 2018

Gungig musik, nya vänner och fullt ös, medvetslös!

Gene Krupa d-ä ett jävla drag i stockarna

Tro ni inte på fan att jag hoppade upp och steppade fem gånger på Reflections. Daniel min kamrat han trodde att jag var på dass och gav fan i att plåta. Vem fan springer på dass fem gånger på en knapp timme?
Som vanligt blir jag störtkär i de flesta
servitrisrer även i lilla Natacha
Han skyllde på detta för att han träffade Tony och han superhäftiga kvinna, Förlåt var det Marie, den senila ådran klippte till just när jag gick genom dörren. Då försvann både musik, dricka och världen runt omkring då började det snackas motorcyklar.
Skit samma snygg och trevlig var hon Tony, snygg ja för kvinnorna givetvis men en sjuhelvetets trevlig Göteborgare och det räcker för mig. Tuff typ!

Den vackra och motorcykelsnackarna
Efter musiken drog vi hem till Daniel i hans varma hus och fortsatte att må
bra (och snacka motorcyklar) Ulf, Torres enda riktiga raggare och jag vi låg lite lågt, drack lite rom/cola eller om det var svartvinbärs saft vet inte säkert men ju vackare blev Tonys lilla kvinna ;)

När detta changtila par förflyttat sig med taxi hem till sitt boende så åt vi tre överlevande grillad hel fläskfie med bea spetsad med röd curry från Indien. Efter en sked bea, blev det dag igen, den var god och jag känner ännu 4 timmar senare hur den ligger och fräser lite här och där.

Perfekt grillad fläskfilé. goda pommes, en bea som fortfarande rullar omkring hos vaktmästaren i maggen sen blev det dags för Chicago!

Sångare,munspelare av hög klass bluesade tull det lite då
och då. En go gubbe som jag gärna hör mer av

Detta är Tommie, oldboys men fortfarande
med bra ljud i pipan. Sjöng bäst av alla den
här söndagen. Bra jobbat gubben!













Detta mycket avvancerade kortspel går ej att avslutas med en fis och en klackspark, ner det kommer att fortsätta spelas hemma hos Ulf i morgon. Ställningen enormt spännande 35-35-35. Förmodligen kommerr spansk TV över för att filma slutställningen i detta mycket spännande, jämna och oförutsägbara kort spel.
Jag lägger ut några bilder så att ni får se hur kul vi har här nere.

Abbe och hans mysiga lilla familj har kommit hit också så nu blir det mer håll igång i krysset;)

måndag 25 juni 2018

Just det, alla frågade efter wirren och hatten!


Här kommer den och wirren med + kvitor på hela kalaset. Jag glömde ju även bort att berätta att det ingår en halv flaska vin, rött/vitt eller rosé i priset + det lilla glaset med Sangria när man kommer.
Så nu vet ni och det finns ett par menyer att välja på alltid hittar du något som tilltalar dig.

söndag 24 juni 2018

Nu skall ni få höra, och se!

Jag talar ofta och gärna om vår enastående kinarestaurang här på El Limonar -Gran China-
Gillar man kinamat skall man omedelbart bege sig hit. Just nu nyrenoverat och ombyggt men med samma glada och positiva personal "Lisa" The boss ser till att både gäster och personal trivs och bara detta gör besöket värt. Att maten dessutom smakar mycket gott och att priserna får en skandinavisk publik att tok stirra upp i taket när notan kommer. "Detta måste vara fel" gör inte saken sämre.
Nu skall jag lägga upp några små bilder här så ni ser vad man får då man beställer en meny. Älskar räkor så jag lade på en € för att få lite gambas.
Förrätten. Den här gången två små Vietnamesiska vårrular
Gambas med lök en specialare














Huvudrätterna är många. Både kött, kyckling och fisk/skaldjur. Personalen är glada och pigga och skojar gärna med de gäster som de känner igen och detta gör stämningen inne i restaurangen väldigt skön och avslappnad. Man kommer gärna hit flera gånger.
Café Belmonte, ett måste!
Dessert, jag struntar i glas och Cremé Caramell, jag väljer en Café Belmonte. En liten fantastiskt uppenbarelse på konjak, kaffe och kondenserad mjölk som man rör ut väldigt noga. Lägger sig som bomull runt högerfoten.
Och så har vi den lilla wirren bredvid hatten När du betalar notan (i det här fallet 8.95 för hela kalaset) då får du ett litet glas konjak eller wirre, likör,en Bailys till exempel bara för att du uppskattade att komma hit.

För detta betalade jag 8.95 € Glömde bort det lilla glaset med Sangria + chipsen du får när du slår ner ändan på stolen ;)
Många från Vinterlandet tror inte att detta är sant, men så är det du kan till och med ta en meny för 7.95 om lädret skulle vara tunt för dagen ;) Du får lika mycket men inte de räkor jag valde.

fredag 15 juni 2018

95 snabba mil t.o.r vilken fantastisk biltur!

Här närmar vi oss Murcia och naturen slår om direkt. In bland berget

Snart framme i Granada och Sierra Nevada bygger om naturen till Wilda Western

Hockus Pokus efter Granada in i Skandinavisk storskog ett par mil.
Vindkraftverk avviker från storskogen, vi närmar oss olivparadiset Malaga



Oliver, oliver och åter oliver 100.000-tals olivträd signalera Malaga!

Vilken fantastisk biltur och jag måste ta mig ner till Granada och fotografera det fantastiska landskapet där flera av 70-talets westernfilmer spelats in Här var man banne mig inne bland kållibojsare och rödskinn (förlåt, Indianer).
 
 Bob min kompis skulle hämta sin Ford Mondeo, värsting modell och jag åkte med som hemtransportör av den lilla Fiat Punto som en norsk dam från Danmark så snällt lånat ut till Bob. Det blev en mysig resa, i alla fall upp då vi kunde språka med varandra och de flesta världsproblem löstes under vägen upp. Sedan blev det mer rally på hemvägen och trafiken var inte så bedrövlig. En och annan såskopp fanns det som älskar att köra med två hjul över mittlinjen i 70 km/tim men lite lätt puttande på dem brukar hjälpa.
Fika efter ett par mil och en lätt god lunch strax innan Malaga. Nu skulle det smaka med oliver den saken var klar
 
...säger restaurangen att de inte har oliver då åker vi sa jag och vi skrattade gott. Oliver hade de men ack och ve. Tummen ner för det Andalusiska guldet. De smakade förfärligt till och med sämre än de oliver jag lagt in själv för två år sedan Två oliver var sedan skrattade vi igen och tackade för maten och drog vidare.
Lite väntan på bilhandlaren och lite cafe Solo på ett café i en liten by utanför Malaga. Bilgubben kom, Bob fick sin muskelbil och vi började hemfärden. Glada och relativt pigga.
 
Lite speciella hus i den lilla byn och detta såg faktiskt ut som en tårtbit. Blev bredare och bredare och fick till och med till en extra våning.
 
Hemresan drog igång med dunder och brak. Bob tog täten för han visste ju vart vi skulle ta vägen från den lilla byn och ut på den stora vägen mot Granada. Efter någon mil så blev jag och den lilla Punton kära i varandra och det gick som bara tusan.
 
Mil efter mil försvann under däcken och inte många knepiga situationer uppstod. Lite överkant på hastigheten men vad gör väl detta när länsman ligger på playan och läser en deckare ;)
Nya vackra vyer passerade revy och jag måste verkligen säga att detta var värt varenda timme av den här torsdagen. Arne, snäll som vanligt tog hand om
 träningen nere på boulebanan och allt flöt så fint. Hundarnas långpromenad på morgon hjälpte för de hade förmodligen sovit hela dagen. Var superglada när gubben kom hem och fick riktigt med godis och en ny promenad. Jag gluttade på TVn en stund innan jag smög mig ner i lopplådan.
 
 
Kolla vilken fantastisk fin landskapsbild med trafik mitt ibland allt det vackra. Detta vore något för de svenska Miljöpartisterna att sätta näbben i. Det blommar friskt året runt mellan den tvåfiliga motorvägen och gröna fina träd och fruktträd växer så det knakar. Inget jävla dravvel om miljöförstöring här inte.
 
Nej lille Fridolin se nu till att skriv under så många statliga garantier och försäkringar som du bara kan hitta för efter valet får du söka jobb som brevsorterare på posten som dina kamrater sossarna har lagt ner. Kanske Filippa R behöver någon liten söt passupp där hemma då Fredrik reser ut på sina dolda kommunala uppdrag eller varför inte sköta om vänsterpartisternas bilpark?
Nytt jobb måste du ha för det gamla kommer bara att vara ett minne blott efter valet?
Kanske får du lov att sitta utanför Lidl med en lite bit wellpapp där det står -Skänk en slant åt en fd. miljöpartist- Alltid är det väl någon senil gammal trädkramare som kommer förbi och lägger lite euro i kepsen din.
 
 
 
 
 


lördag 9 juni 2018

Samernas picasso mot Spanien!

Bilden kraftigt beskuren pga stöldrisk
Han sitter i sin stuga uppe i Kronsågen en kilometer från kraftsamhället Porjus mitt mellan alla Nationalparker och i hjärtat av Laponia. Samekonstnären Lars J-son Nutti 85 skall börja röra på sig igen.
foto Maggan S Pettersson
-Man går ju in i slutskedet och jag vill gärna ställa ut mina bilder i Spanien, säger han till mig. Vi är gamla kamrater Lasse och jag. Har följt honom på hans konstnärliga resa genom livet. Från bilderna jag fick som han hade skurit ut i korkmatta och sedan tryckte på vanligt ritblock fram till utställningarna på Art Expo i USA, på Louvren i Paris, Monacco, Köpenhamn och flera andra gallerier i Skandinavien.

Lasse började sin konstnärliga bana vid sidan om renskötseln vilket också avspeglar sig i hans bilder. Starka färger kraftiga penseldrag och mystik präglar hans bilder. Gärna med förkärlek till samernas egna färger rött-gult-grönt och blått. Man kan lätt förstå att vänskapen med Bengt Lindström blev stark, då man har samma eld och kraft i sina målningar. Tillsammans med en annan samekonstnär,  Lars Pirak så målade man den berömda trumman, som numera är såld till något galleri i Stockholm. De andra två har lämnat jordelivet men Lars kämpar på hemma i Kronsågen.

Förmodligen blir det Torrevieja som får besök av Lars och hans bilder, kanske redan till hösten 2018 om man bara kan finna ett lämpligt galleri eller utställningshall. Arbete pågår med att förbereda detta och för min egen personliga del skulle det vara väldigt roligt att få träffa en gammal god vän och låta alla skandinaver och andra boende här i Torrevieja få ta del av hans fantastiska bilder.
-Man kallar mig för Samernas Picasso så det skulle vara kul att ställa ut i Spanien säger Lasse och skrattar gott.

tisdag 17 april 2018

Min gamle polare John!

Här sitter han, den gamle dansken. Globetrottern, en av mina äldsta vänner, John Christensen 92. En vän som jag kamperat ihop med på otaliga resor runt om i världen från Japan, USA och hela Europa runt under en massa år under vår mest aktiva tid. En fotograf, som tagit vara på livet och som just nu befinner sig med sin fina fru Meta här nere i Torrevieja.
Jag trodde inte att det var sant när hon ringde och berättade att de satt på ett hotell i Torrevieja.
Samtidigt har jag min älskling här så vi tog bussen ner till centrum direkt och fick någon timme tillsammans på Keepers bar.
Åldern har satt sina spår på min gamle vän, Hans annars så pigga ben börjar tappa orken och det kanske är helt normalt när man börjar närma sig 100. Spelevinken, den vassa tungan som gärna kastar ut en och annan replik för att sätta igång lite extra konversation, den finns kvar och glimten i ögat mattas inte än på ett par år den saken är klar. 
Jag hoppas att när de nu sett att Torrevieja är ett litet Paradis på jorden kommer ner snart igen. Johns dotter Lisa och hennes man bor ju dessutom här nere, något jag inte hade den blekaste aning om.