tisdag 17 oktober 2017

Det var som tusan, inte ett inlägg sedan den 12 september?

How, how, här kommer tomten, Jule-Nisse eller vad tusan gubben kallas som kommer med en säck på ryggen. Eftersom julen nalkas som man säger och butiksinnehavarna redan börjat julskylta och sälja julskinka och andra till julen hörande delikatesser så förbereder jag vår jul här nere i Spanien på mitt eget sätt. Jag gillar dadlar och de vi äter i Sverige de kommer från Iran, Irak eller Israel.
Här hämtar vi jävla i mig dadlarna själva utanför vårt eget hus.
Palmstädarna som varje år kommer och frisserar våra palmer gav mig en klase på 20 kilo idag. Tack, tack här handlas inga dadlar från främmande land. Nu har Ebba plockat dem och vi har stoppat dem i små plastpåsar där de får ligga och mogna. Sedan äter vi tills vi spricker, ja det blir väl bara jag som äter kan jag tänka mig.

Har bett Peter och Mona komma över med några små plastpåsar så skall de också får lite julgodis av mig. Peter, gottegrisen himlar säkert med ögonen när han ser de här bilderna.

Ebba rensar medan jag tränar skytte med Jonny ute i parken. Det skall bli mycket spännande att se när de mognar och lagom till julhelgen kanske vi kan smörja kråset med egna dadlar, det skulle väl sitta fint eller hur?
Själva stammen där dadlarna växer är stenhårt och liknar en plast eller playwood ribba. Tung och det vill till en sjutusandes kraft för att de skall knäckas och falla ner från palmerna. Nu när frisörerna som håller palmerna rena och fina kom så åkte givetvis klasarna med dadlar all världens kos. En av gubbarna frågade mig om jag vill ha. -Grazias senor och jag konkade tvärs över gatan med en stor klase dadlar. Ebba skrattade gott och satte genast igång med att rensa och slänga frukterna i plastpåsar.
Har hört att de mognar fort när de kommer inomhus i stängda plastpåsar så det skall bli väldigt roligt att se om jag lyckas få dem att bli ätbara.

Skall försöka förbättra mig och komma med lite fler inlägg här på bloggen. Annars tappar jag väl bort alla mina fem läsare kan jag tänka. Snälla, häng kvar jag lovar att förbättra mig.

tisdag 12 september 2017

Salta vågor i Guardamar..

Vi vaknar tidigt, stressar runt lite lagom på morgonen, Ebba svårväckt, som vanligt. Idag lite extra nerver då arbetsintervjuv skulle genomföras under eftermiddagen. Träning nere på Torreta III med Boulero Petanca gick som en dans.
Ebba positivt bemött på arbetsplatsen, telefon när vi kom hem -Du har fått jobbet! Jubel i busken!
Här hemma står glädjen högt i tak och vad händer jo då ringen Jonny. -Vi åker ner till havet och badar!
Yes!!!!ropar Ebba och det är årets första dopp för Jonny. Jag vill stanna hemma. Duschar istället.
-Nej du, du skall med och plåta så jag har bevis att jag badat i år med säger Jonny. Full fart ner till havet. Heidi skall komma förbi och får ett glas Cava för att det var hon som tipsade Ebba om jobbet...
En bild säger mer än tusen ord säger ordspråket, varsågod och kolla själv!
Aj fan vad kallt! Hopp ner i vattnet.

Två, snyggingar ,min prinsessa och min bäste kompis!

??? Vart tog Jonny vägen?

Salt i ögonen!

lördag 2 september 2017

En kväll innan hösten kommer....

September i Torrevieja, turisterna börjar droppa av, Belgare, Holländare och enstaka Engelsmän, det rosa folket finns fortfarande kvar. En och annan seg skandinav också, förhållandevis yngre människor inga sega gubbar som en annan. Ryssarna verkar missa och de flesta dyker bar upp när skymningen faller. Tyskar gaphalsar fortfarande men i betydligt mindre skara gör det trevligt att åka in till stan någon kväll för att andas in den atmosfär som får allt fler att vallfärda hit. 2017 kommer att bli en riktigt bra turistmånad för staden Det ostadiga och kalla vädret över hela Skandinavien har gjort att planen hit ner varit i stort sett fullsatta hos samtliga bolag.

Havet är som vanligt ett av de stora dragplåstren här hos oss. Oavsett om man vill ligga och bränna sig och ta ett dopp i saltlaken eller om man bara vill sitta och lyssna på bruset och se vågorna bryta in mot stranden. Spännande och visst är det lite mäktigt att se den kraft som finns där ute?

Strandpromenaden är det som gäller när mörkrets smyger sig ner över staden. Massor av folk, planerare, familjer glada kompisgäng och en och annan skitstövel som likt kackelackorna smyger sig ut för att se om någonting går att plocka åt sig. Poliserna finns på plats med K-pist hängandes över axeln. Bra tycker jag, avskräckande, och använd den om det behövs. Teaterfolket, mimarna, jonglörerna balongknytarna alla statyer och musikanterna flockas och försöker få ihop till en flaska vin i sin lilla papplåda. Folket ler, de trivs, känner av stämningen redan under fötterna...



Det gör Jonny med, han har fått ett skavsår mitt under fotsulan då en liten elak vass sten gjorde hål i både strumpan och foten.
Vi tog bussen ner och bussen hem. Smidigt och billigare än både egen bil och Taxi. En halv grillad kyckling på Bar Carlos nedsköljd av ett glas kallt rött vin (lite för sliskigt för mig). Av det Skandinaviska trycket syntes inte ett spår denna lördagskväll, mest engelska och några spanska gäster fanns i lokalen.
Nu är det dags för lopplådan innan vilodagen nalkas. Sov så gott hela surven bland mina vänner.




tisdag 22 augusti 2017

Nu är det EM i hästhoppning hemma i Sverige! Detta skall hedras, så nu kärkar vi häst här nere i Spanien!

Här ligger biffarna, färdig för att bara saltas, kryddas och läggas på glöden. Jonny tog bilderna i går kväll då jag och Suz hälsade på. Lite god bearnaise, bakad potatis med massor av smör och en vitkålsallad med lättstekta champinjoner och lita annat gott. Hästkött har oförtjänt dåligt rykte hos svenskarna, varför vet jag inte, men det kanske beror på att man ser hästen som ett sällskapsdjur, vad vet jag. Gott är det och smakare  förtrxäffligt. Sedan är Jonne en hejare på att grilla vilket inte gör saken, förlåt biffen sämre....

Supergott kött med låg status?

söndag 20 augusti 2017

En tur till Cabeza de la Plata



Med selfiepinnen hemma i byrålådan blir det inte bättre än så här.

En fantastiskt fin lördagsutflykt hade vi, Färden upp till Cabeza de la Plata förbi natursjön med det turkosa vattnet, stora pumpar och en vidunderligt fin utsikt  över dalen på andra sidan vägen visar en stor del av det spanska landskapet när det är som mest spännande. Framkomsten till den lilla byn med sina små hus och smala gator gör inte saken sämre.

Berit och Suz plockade med sig lite rosépeppar hem i handväskan och besöket på byns enda restaurang är värt allt smör i Småland. Pacco som driver restaurangen tillsammans med sin familj bjuder på det läckraste man kan äta, små goda mycket vällagade tapas, husets vin, helt underbart, griskinder och varma bitar av pulpo slår det mesta man kan få på en tallrik här i Spanien. Vi åt och drack så det stod härliga till, synd om Jonny bara som fick hålla sig till Aqua con gas. Men det blir hans tur nästa vända upp till den lilla byn. Här på en kulle bakom kyrkan finns "korkänkans" finca. bara det gör ju det hela mer spännande. Det var härifrån hon reste till Sverige och hamnade utanför Valdemars hus. Givetvis hör detta till den bok jag håller på att puzzla ihop "Herre Gud och hans kusin" en erotiskt, humoristisk berättelse om livet som ålderstigen oförbrukad man i sina bästa år. Där den avlidna hustrun sitter sida vid sida med vår herre och styr till det i Valdemars liv.
Korkänkan, Vldemar och den sura och egensinniga katten Tjickom, ger sig ut på en oförglömlig resa. En resa utan planerat slut.

onsdag 9 augusti 2017

Tomma plastflaskor, förbrukade våtservetter och begagnade kondomer!

Ingen vacker syn nere vid den rosa saltsjön vid Lake Side! Här stannar turisterna som hört att vattnet och leran i saltsjön gör underverk. Trots badförbud så hasar sig blekfeta vita engelska kärringar och deras stapplande gubbar, lika vita eller grisskära de med ner för att få ta del av det förbjudna vattnet och dunderleran.

Kvar efter dessa knepiga figurer ligger resterna av allt de släpat med sig ut. Tomma stora plastdunkar, de orkar de inte ta med sig hem och slänga i soptunnan. Så jävla lågt för att komma från mogna, ja fan i mig de flesta är övermogna och kan hända att detta är det sista bad de tar. Hur som, de borde veta bättre.
Säkerligen stannar en och annan bil försedd med någon av alla de rondelltjejer som finns här i krokarna. Det tror jag bevisats av alla de begagnade kondomer som ligger mitt ibland tomma vattenflaskor och annat skit längst med Parallellvägen ner mot pumphuset och gatan rakt upp mot rondellen vid Mercadona.
 

Hur kommer det sig att inte några grannar klagat när skräpet ligger precis framför deras hus.
Personligen tycker jag att det är beklämmande att se allt skit som folk bara släpper rakt ner framför fötterna

torsdag 20 juli 2017

Garden Partyn för Paradise Kennel...vilken fest!

Colleen Jay glittrade som en diskokula hela kvällen och jag hoppas att hon blev
glad över vad detta trevliga Garden Party gav i slutänden.a
Jag hörde att festen fortsatte ända fram till 02.00 och det blev även dopp i poolen för juniorerna. Tanterna och farbröderna nöjde sig med rekordstora hamburgare mod. bauta och grillgubbarna, Martin och Brian hade fullt upp att servera hungriga partygäster. Colleen Jay ägarinnan till Paradise Kennel gick om kring som en levande diskokula i sin paljettklänning, (inköpt i den egna Carityshopen),  en riktig partyflamma, dagen till ära.

Många glada gäster kom och trivselfaktorn var mycket hög. Många muntra och charmiga kvinnor minglade mellan borden ute på tomten till Martin och Dawn Mulhollands fina finca. Nu får bilderna tala för sig själva, Jag åt, drack en öl och ett glad rött och trivdes, missade wirren som Bertil skulle bjussa på men den får jag ta en annan gång. Missade även alla telefon nummer till alla vackra damer men det gör ju detsamma för jag har ju glömt bort vad man skall göra med dem annat än äta middag och hänga upp tvätten när maskinen är klar.
Det blev ett fint party och jag hoppas verkligen att det kom in rejält med medel till Colleen och hennes verksamhet.

Charmiga och flirtiga damer fanns et gott om.



Söt försäljerska och gosig lite hund vandrade runt
på den fina tomten. Vem som vann vet jag inte.

Brian och Martin skötte om grillen med bravur och McDonald borde skämmas
över sin hamburgare, Detta ÄR hamburgare, slutsnackat.

Ärtigaste paret med pimpat pipskägg och fint dekoltage. Bra jobbat!

Damen bakom det hela Satu Järlbring flankeras av chokladkake
bagerskorna från England. Missade att smaka på kakan tyvärr.

Ronnie Taylor höll ånga uppe och sjöng inte alls så illa,
som de flesta entertainment här nere i Spanien  brukar göra.
Kan faktiskt tänka mig att lyssna på gubben igen ;)