Viva Torrevieja!

Just det, ni ser rätt, här vankas det Norrlands Pölsa uppe vid San Luis mitt i det varmaste Spanien. Min hyresvärd Ulf och hans fru Samira bjöd upp mig på en rik,tig dundermiddag i kväll, Kokta små färska potäter och rödbetor och stekt ägg, kan det bli så mycket bättre. För en Porjuspojke som mig var detta rena julafton och nästa vända hem till Sverige tar Ulf med sig en burk till, den saken är klar. Samira åt god sallad och kyckling hon gillar inte malet slaktavfall hi hi- Vi mumsade och åt så det stod härliga till och trinda som katten Gustaf hasaade vi oss ut för att spela ett par partier plump. Samira vann första och Ulf andra jag hamnade som tvåa bägge gångerna så jag var i alla fall mest jämn. Samira hade varit och plockat fikon och sken som en sol när hon visade upp fatet med nyplockade fikon. Nedan ser nu baronen från Ljunby, Ulf i full färd med att sleva i sig en portion pölsa. Det är konstigt att vissa maträtter sitter som gjutna sedan barnaåren. Pölsa med potatis o

Detta är helt fantastiskt och jag blir mer och mer förvånad för varje dag jag går ut med vattenslangen och kinespenseln. Idag hittade jag två nya, små meloner och blev riktigt glad, en stund senare lyfte jag på några av grenarna eller vad det heter, Waw, där låg en riktig bamse, 15 cm lång och glodde på mig. Jag sitter med datorn framför fönstret och vad ser jag då, jo inne bland allt grönt så växer det en ännu större melon. Snacka om en riktig kick! Kolla här min pollinering har burit frukt jag är så glad över detta. Trodde inte att en gubbe av min dimension skulle bli så positiv över några vattenmeloner men jäklar i min låda.. pappa B

Ett färskt moget och nyplockat fikon kan få vem som helst på fall! Låt vara att de torkade fikonen tar stor plats på julbordet bland allt julgodis men ett färskt nyplockat fikon direkt från trädet är något helt speciellt. I kombination med många andra livsmedel står fikonet som en söt och hälsosam kung. pappa B

Ny duschad och med en lika god doft som från en nybadad bäbbe, stark som en liten chilipeppar och smidig som ett piano. Trots massor av tvål och andra medikamenter så är de samma fula skrynkliga gubbe i spegeln och detta kan ju lägga en viss sordin på sinnesstämningen. Men va då, det är ju omöjligt att åldras tillbaka så det är bara att acceptera alla irrvägar som dyker upp mellan hårfästet och bröstkorgen. Det skall ju vara så, små krondiken i fejjan hör till. Jag är i alla fall ganska snäll och man får inte slåss. Det säger Git, Jonnys fru. Apropå krondiken. Kolla här vilka älvfåror man gräver ut med anledning av fjolårets våldsamma regnperiod. Då skulle ni sett, alla vägar var som små älvar och det forsade dagarna i ända och temperaturen låg på mellan 22-26 +grader Detta med översvämningar i vissa områden skall man nu försöka avhjälpa bland annat med dessa superdiken lite här och var i och runt staden. Skall bli spännande att se vad som händer. Det kanske inte kommer en droppe re

Det är banne mig så sant som det är sagt. Denna mening råkade jag slänga ur mig på en skolavslutning där jag, som redan då babblade på tok för mycket blev straffad med att få framföra en monolog av sällan skådat slag. Vår lärare Erik Käll, en arg jävel gav mig ett långt papper och beordrade mig att lära mig texten utantill. På darriga ben, nja faktiskt inte så darriga klev jag ut på scen nere i Gamla Skolan i Lillselet. Med en 500w lampa mitt i fejjan så såg jag inte den förhoppningsfulla publiken utan med kisande ögon hackade jag fram det första stycket i min monolog. Sedan började det andra med "man lär så länge man lever" Naturligtvis var det en jäkla tråkig monolog om hur viktigt det vara att gå i skola på ett seriös sätt. Det var då kortslutningen inträdde! Jag sade fel -Man lär så länge man har en lever, sa jag och då brakade det loss ute bland publiken. De stela Vattenfalls mammorna och papporna tjöt av skratt. Min mamma och pappa gick aldrig på några avslutningar,

Rediga grabbar äter Wasa sport med en tjock skiva Västerbottensost och en kall öl till frukost. Titta bara på halvfinnen Degerman som med precision och slö kniv försöker skära sig en lagom fet skiva av osten. Detta hände nu i morse sedan vi traskat 6,98 km till röset fram och tillbaka. Nu blir det klot trängning mod.JDBJ där vi varierar skott mot "lillen", sedan mot klot och så 30 minuter läggning där vi räknar poäng för att göra träningen lite mer spännande. En stor stark iskall på Amigo II och lite tapas avslutar träningspasset och får det skrövliga ansiktet att slätas ut en aning. Vad som sedan händer under resten av dagen det är ovisst. Janne, Margoth och Molly, (hunden) siktar mot Sverige och om allt går efter ritningarna så drar de iväg redan klockan 8 i morgon. Margoth väntar på att bli mormor och Jannes kall hem och se till så att inte hela Skåne står under vatten. De räknar med att vara tillbaka runt den 7 augusti och det vore ju roligt för då fyller jag år.

Känner att min kamera bara ligger och skräpar på sin hylla under skrivbordet. Nu måste jag fan i mig vakna till och ge mig ut på jakt igen. Här får ni ta en liten titt på Ellen, glaskonstnärinna, vacker som en liten nyponros här inglasad av mig i går eftermiddag. Dotter till två av mina bästa vänner här nere i Spanien. Nu jobbar hon här ett par veckor innan hon drar vidare ut på äventyr i konstens värld. Var bjuden på en utsökt middag i går kväll hos Katarina och hennes två små goa döttrar. Vi trollade med kortleken och löste världsproblem. Baconinlindag kyckling med ugnsbakade grönsaker och tsatiki. Lambrosco till, givetvis som nyutnämnd fjolla skall jag ju hålla mig till den lättare varianten i framtiden. Vattenmelonerna breder ut sig över hela tomten och jag förmodar att jag i framtiden kommer att stå med en flakmoppe och sälja meloner. Kameran och pennan får vila medan jag inleder en ny karriär i fruktbranschen. Pollineringen går utmärkt och nu gäller det att befruktandet med

Glada silvermedaljörer ute på Civik Center poserar framför Margoth som tog bilden."Sunshine Summer Petanca Legue" 2015 div A. Från vänster Jackie arrangörerna Janne, Jag Bibbi, Jonny,Karin, Ulf, Hasse, Rolf (som fått någonting i ögat) och Sunshine Radios representant. Stolta silvermedaljörer? Ja jag är det i alla fall och nu hänger medaljen bredvid fjolårets Guldmedalj och skäms inte alls för sig. Petancan i Costa Blancas store clown, lille Pepe som lirar för Rocajuna. Här håller han stolt i segerpokalen och Jackie som är med bland arrangörerna. Det stod klart ganska tidigt att det skulle bli Rocajuna som tog hand om guldet, men vi kämpade tappert ända fram till slutet och blev klar tvåa. Tre svenska panelhönor försöker hänga med de sprattlande engelskorna i neonfärgade peruker dumstrutar på huvudet och tutuor i munnen. det gick inget vidare kan jag berätta. Bibbi var väl den som hade mest energi att bränna den här dagen. Stilig flamenco levererad av stilig

"THE STREETERS" lirar rock hela sommaren. Varje fredag klockan 14.00 drar trion igång nere på playan bakom Dialprix. Vi bänkar oss inne på Santa Maria för de har bättre mat. Tyvärr ger jag deras öl tummen ner för det är ibland rena blasket. Det är bättre att köra med rödtjut som man inte kan manipulera med vatten lika lätt. Massor av rockdiggare både unga och gamla, knuttar, spättor och allat annat löst folk som oss till exempel. Austin, underbarnet på gitarr. 15 år och redan en värstinglirare. Vad månne bliva av denne lille pöjk? Blir han en ny Erik Clapton kanske. Håller talangen i och utvecklas vilken det givetvis gör om man lirar hela tiden så är han snart uppe bland stjärnorna på gitarrhimlen. Trumslagande Sergio dunkar på och för det väsen han skall. Hårt och hett ibland, mjukt och fint ibland. Säker rythmhållare i gänget. Likt de flesta trummisar ändrar han inte mycket på sitt ansiktsuttryck utan sitter bakom kaggarna och ser ut som om det regnade. Osc

Fattar inte varfö man släpar ner halva möblemanget ner till stranden för att sola och sedan sätter sig under ett parasoll. Här finns ju ingen sol. Idioter! Helt klart och även om sträckan blir densamma, enligt mitt fitbit armband 2mil, 5 km och 630 meter så var det värmen som sög den mesta musten ur oss idag. Lite längre än en halvmara. Det är fantastiskt trevlig att promenera den här biten och nästa vända skall Margot haka på för den lilla Gråbodamen är en jävel på att gå, den saken är klar. Vattenhål finns ju efter vägen och vi har bestämt att ett vattenhål per person skall ingå därför hoppas vi inte att vi blir fler än tio för då kommer inte promenaden att vara i mål innan solen går ner. Den grymmaste biten är den från det sista vattenhålet hos "Stenansiktet" där vi avslutar och satsar på slutspurten med ett glas Rossada och blir bjudna på supergoda tapas. Sen kommer den...den förbannade saltbanan som aldrig verkar ta slut. Man går och går och går men kommer nästan

Rosa, rödhåriga engelskor och engelsmän fyller stränderna varje dag som går. Kurvan borta vid Los Locos är knökefull av parasoller och badande människor. Playa Del Cura likaså och även den annars så döda La Mata stranden börjar fyllas av nedresta turister och värre blir det. Den stora knallen kommer i slutet av den här månaden och augusti då dessutom solens strålar värmer ännu mer. Nåväl jag myser och håller på att tvätta stenplattorna, vilket inte alls är det lättaste en osmidig pensionär som mig kan syssla med. Rotborste och bra med rengöringsmedel skall göra underverk....