Det är banne mig så sant som det är sagt. Denna mening råkade jag slänga ur mig på en skolavslutning där jag, som redan då babblade på tok för mycket blev straffad med att få framföra en monolog av sällan skådat slag. Vår lärare Erik Käll, en arg jävel gav mig ett långt papper och beordrade mig att lära mig texten utantill.
På darriga ben, nja faktiskt inte så darriga klev jag ut på scen nere i Gamla Skolan i Lillselet. Med en 500w lampa mitt i fejjan så såg jag inte den förhoppningsfulla publiken utan med kisande ögon hackade jag fram det första stycket i min monolog. Sedan började det andra med "man lär så länge man lever" Naturligtvis var det en jäkla tråkig monolog om hur viktigt det vara att gå i skola på ett seriös sätt.
Det var då kortslutningen inträdde! Jag sade fel -Man lär så länge man har en lever, sa jag och då brakade det loss ute bland publiken. De stela Vattenfalls mammorna och papporna tjöt av skratt. Min mamma och pappa gick aldrig på några avslutningar, de hade annat för sig. Bakom mig uppe på scenen tjöt tjejerna av skratt. Jasså, tänkte jag var det så lätt att få folk att skratta. Jag fortsatte min monolog men böt ut vissa ord lite här och där allt efter som det föll sig och när ridån gick igen så låg hälften av publiken dubbelvikta av skratt. Domptören Erik Käll kom farande, högröd i ansiktet, saliven stänkte runt munnen på honom och jag gjorde mig beredd att ta första örfilen. Han slog alltid med vänstern först för att spara på högersläggan som ofta fick oss att vingla till rejält.
Han stannade mitt framför mig och sa, -Du är en talang Besse, och så gick han.
Har ni sett! Min ihärdiga pollinering med akvarellpenseln från Lidl kanske ger resultat. Fem sådana här små rackare har jag utanför fönstret. Jag har större meloner än Git, Jonnys fru. I landet alltså.
Fan vilken trädgårdsmästare jag är. Nu skall jag utöka trädgården med gurkor och ärtor och vitlök!
Blommorna håller på att kvävas av dessa superväxande vattenmeloner men jag skall försöka rädda livhanken på dem med. Idag blir det flaskspel och jag skall se om jag inte lyckas plocka med mig en flarra hem. Måste ju fylla på det sinande vinförrådet innan gumman kommer om 10 dagar.
Nu får ni ha en fantastisk fin vilodag. Ät, göka och lev loppan, vem vet ni kanske har släppt er sista fis redan i morgon om det vill sig illa. Det som hände igår, ja visst var det roligt, men fan, det är historia idag nu siktar vi mot morgondagen. Man lär så länge man har en lever! Helst skall den inte vara skrumpen heller.
pappa B
På darriga ben, nja faktiskt inte så darriga klev jag ut på scen nere i Gamla Skolan i Lillselet. Med en 500w lampa mitt i fejjan så såg jag inte den förhoppningsfulla publiken utan med kisande ögon hackade jag fram det första stycket i min monolog. Sedan började det andra med "man lär så länge man lever" Naturligtvis var det en jäkla tråkig monolog om hur viktigt det vara att gå i skola på ett seriös sätt.
Det var då kortslutningen inträdde! Jag sade fel -Man lär så länge man har en lever, sa jag och då brakade det loss ute bland publiken. De stela Vattenfalls mammorna och papporna tjöt av skratt. Min mamma och pappa gick aldrig på några avslutningar, de hade annat för sig. Bakom mig uppe på scenen tjöt tjejerna av skratt. Jasså, tänkte jag var det så lätt att få folk att skratta. Jag fortsatte min monolog men böt ut vissa ord lite här och där allt efter som det föll sig och när ridån gick igen så låg hälften av publiken dubbelvikta av skratt. Domptören Erik Käll kom farande, högröd i ansiktet, saliven stänkte runt munnen på honom och jag gjorde mig beredd att ta första örfilen. Han slog alltid med vänstern först för att spara på högersläggan som ofta fick oss att vingla till rejält.
Han stannade mitt framför mig och sa, -Du är en talang Besse, och så gick han.
Har ni sett! Min ihärdiga pollinering med akvarellpenseln från Lidl kanske ger resultat. Fem sådana här små rackare har jag utanför fönstret. Jag har större meloner än Git, Jonnys fru. I landet alltså.Fan vilken trädgårdsmästare jag är. Nu skall jag utöka trädgården med gurkor och ärtor och vitlök!
Blommorna håller på att kvävas av dessa superväxande vattenmeloner men jag skall försöka rädda livhanken på dem med. Idag blir det flaskspel och jag skall se om jag inte lyckas plocka med mig en flarra hem. Måste ju fylla på det sinande vinförrådet innan gumman kommer om 10 dagar.
Nu får ni ha en fantastisk fin vilodag. Ät, göka och lev loppan, vem vet ni kanske har släppt er sista fis redan i morgon om det vill sig illa. Det som hände igår, ja visst var det roligt, men fan, det är historia idag nu siktar vi mot morgondagen. Man lär så länge man har en lever! Helst skall den inte vara skrumpen heller.
pappa B
Kommentarer
Skicka en kommentar