Mitt liv som invandrare kommer llt närmare och nu skall det inte vara långt kvar innan jag kan sätta nyckl i låset och kliva in i vår lilla bungalow. Kommer att åka ner och bo in mig ett par dagar och så firar jag jul och nyårshelgen med kvinnan och trollen sedan flyger jag ner för en längre tid. -Du kommer att få tråkigt? -Tänk vad ensam du kommer att vara? -Hur skall detta sluta, du måste ju lära dig Spanska? -Vad skall du syssla med? -Du har ju inte kompisar där nere? Här på de gulgröna stolarna under palmernas skugga kan jag ta mig en kaffe å brandy när när jag promenerar ner till centrum. Frågorna haglar runt öronen på mig så fort jag stoppar huvudet utanför dörren.Nu är det så här. Mina vänner kommer inte med dessa idiotiska frågor utan det är folk som jag förmodar är väldigt avundsjuka på de möjligheter jag nu fått, avundsjuka på att kag har en kvinna och barn som accepterar att farsgubben smiter iväg ner till solen. Just det, så ligger det till. Men nu alla gnäll...
"Hopp och Lek" lite mildare restriktioner från myndigheternas sida. Än är inte karantänen över och jag tror inte att det kommer att gå så fort innan Spanien rullar på i samma takt som före COM-19 slog till. Vi fick krypa in i karantän klockan 00.00 den 14 mars och idag den 11 maj får vi lite friare tyglar, om än i liten skala. Själv mår jag bra och har faktiskt samlat ihop mig under den här tiden, Allt till det bättre. Nu tutar vi och kör!