Här brakar det loss ordentligt. dessvärre han vi inte fram för att se ordentligt utan fick ställa oss vid Centralen. Men det gick ganska bra det också och svärmor var häpen över hela showen. Tur att hon inte är skotträdd utan stod fast i asfalten hållandes i sin äldsta dotter, min Suzanne. ...jag förstår att många undrar hur jag kan resa ifrån denna lilla kvinna och placera ut min skrynkliga kropp i Spanien. Men det kan ni fortsätta att undra över, huvudsaken, förutom mössan är att hon och jag är på det klara med vad vi gör. Och det är vi. Dessutom har vi inga planer på att gå isär eller lämna varandra så nu vet ni det med och slipper komma med tvetydiga frågor och små gliringar. Idag har timmarna helt gått i matens tecken. Pannorna och spisen liksom ugnen har varit på sen jag steg upp i morse. Nu återstår bara de sista, små goa krustader med charlottenlök, timjan och lite lite honung, som skall slängas in i munnen när vi skålar in det nya året. ...här sitter hon, ...
"Hopp och Lek" lite mildare restriktioner från myndigheternas sida. Än är inte karantänen över och jag tror inte att det kommer att gå så fort innan Spanien rullar på i samma takt som före COM-19 slog till. Vi fick krypa in i karantän klockan 00.00 den 14 mars och idag den 11 maj får vi lite friare tyglar, om än i liten skala. Själv mår jag bra och har faktiskt samlat ihop mig under den här tiden, Allt till det bättre. Nu tutar vi och kör!