Vaknade med ett skutt idag. For upp ur sängen som en råttfälla som slår igen. Ny dag, nya äventyr och med en dator som håller på att dra sin sista suck. Då är jag verkligen ute på hal is. Kan inte leverera texter och bilder till tidningen, inte ha några bilder på bloggen och ja...det blir skit alltihopa. Men, jag bidar min tid och kanske någon datorkunnig man eller kvinna kan komma till undsättning. Idag skall Charlotte Kalla försöka ta en medalj till och frågan är om det inte blir hon som blir VM-drottning i år. Fast norskorna verkar ju ha fått tillbaka spänsten i benen, det såg man på stafetten i förrgår. Fast nu är det tre långa mil, klassisk skidåkning och en ny dag. Spännande att se om Anna Haag som åter är på benen kan prestera eter en kort sjukdomsperiod. Kan ju komma välpreparerad, vem vet. Skippade dagens omelett och valde att öppna en burk med Calamar en su tinta, bläckfisk som är inlagd i sitt eget bläck och kokade två löskokta ägg istället. En riktig proteinbomb och int...
"Hopp och Lek" lite mildare restriktioner från myndigheternas sida. Än är inte karantänen över och jag tror inte att det kommer att gå så fort innan Spanien rullar på i samma takt som före COM-19 slog till. Vi fick krypa in i karantän klockan 00.00 den 14 mars och idag den 11 maj får vi lite friare tyglar, om än i liten skala. Själv mår jag bra och har faktiskt samlat ihop mig under den här tiden, Allt till det bättre. Nu tutar vi och kör!