Fortsätt till huvudinnehåll

Lulegrabben som blev Caféägare i Torrevieja....

Luleågrabben, Chris Viskum har alltid haft saker och ting på G. När han bestämde sig för att ta med sig sin vackra hustru Annika och flytta ner till Torrevieja så arbetade han som Faskighetsmäklare på det förnämliga -grupomahersol- där han hjälpte många skandinaver att få en ny bostad på Costa Brava.

Men drömmen var allt sedan paret bestämde sig för att flytta ner till solen att kunna ha en liten trevlig restaurang/café rörelse. En rörelse som man själv kunde prägla och bättre kunde det inte bli när chansen dök upp.
Numera driver både Chris och hans Annika, Café Lulé nästan mitt i centrum av Torre. Naturligtvis pryds entrén av Luleå Hockeys logga, som syns lång väg även när mörklret lägger sig i Torrevieja. Är man anhängare av den fina hockeylubben i norr, så är det givetvis hit man går när man vill ha en bit lättare mat och ett glas öl eller vin. Lite trassel i början då man plötsligt fick en vattenläcka så att man inte kunde dra igång med själva maten har nu åtgärdas och snart kan "Norrlänningarna" i den spanska solen få sig en rejäl "Parisare" med en sval öl. Grattis Chris och Annika, jag kommer nog att bli en av stammisarna den dag jag parkerar mig nere i värmen.

En egen gårdvar eller utkastare har man också. Han ser inte så märkvärdig ut men har ljud som kan avskräcka den värsta bandit. En liten "hittegodshund" som skulle dränkas. Chris och Annika förbarmade sig över den lille krabaten och nu myser han under filten på uteserveringen. Drar givetvis alla damers blickar till sig, de stannar gärna en stund och kelar med den lille tuffingen.
Pricken över i vore om de kunde få in en svensk hockeykanal så att man kunde se Luleågrabbarnas framfart på isen nu i vinter. Gissa om trycket skulle öka!
pappa B

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Svenskarnas stora skräck - kackerlackan!

...så här ser en del av dem ut. Alla svensars skräck -kackerlackan. Egentligen ett helt ofarligt djur som skrämmer slag på turisterna nere i värmen. Den här figuren såg jag nere vid piren i morse, var tvungen att fotograferaden innan han blixtsnabbt förssvann in mellan några stenar. Förmodligen utkastad från någon av restaurangerna nere vid strandpromenaden för han hade någon form av diskmedel på kroppen. I de flesta hus här nere sitter det små apparater i vägguttagen där man stoppar in olika tabletter och skivor med medel mot mygg och annan ohyra. Effektivt tycker en del, helt meningslöst tycker en annan. Jag har två stycken inmonterade i vår lägenhet och inga kackelackor. Enligt sägnen skall man inte trampa ihjäl en kackerlacka för då släpper den ut alla sina ägg och det är visst många. Huruvida detta stämmer eller  bara är ett påhitt det får ni googla om. Jag tycker inte att det är några trevliga varelser men jag skulle inte heller få panik om det dök upp någon inne hos m...

Första omgången i Costa Blanca avgjord!

Vi klarade oss riktigt bra 5-3 på åtta matcher och vi ligger nu trea i tabellen, bara 3 poäg efter ledande Rosaleda 3. På måndag är det dags igen för 9 nya matcher mot La Siesta och ledarna från Rosaleda.Vi kommer laddade och ger järnet. Söndag idag, lika med vilodag. Blir lita fast vid spisen tänkte faktiskt göra en Risotte på Carl Johjan svamp! Känns väl inte så tokigt eller? Kanske jag bjuder in Börje på en liten smakbit.

Citronmarknaden, här krävs en hel dag för att se allt...

Om du tror att Citronmarknaden översvämmas av citroner så har du fel. OK visst finns det citroner där också, densaken är klar. Janne, Margot och jag åkte dit ganska tidigt på söndags morgonen, inte många bilar på de jättestora parkeringsfälten. Två timmar senare när vi fått nog, handlat en saftcentrifug, chiafrön och ett kilo blodgrape så var parkeringarna fyllda och man stod längst alla in- och utfatrtsvägar. Köpte mig även en hållar för att ta roliga selfies för en hundralapp, kostar betydligt mer hemma i Sverige. Här är den komplett med fäste för mobilen/kameran och en liten fjärrkontroll. Hur smidig som helst. Jag lägger upp första bilden om en liten stund. Det första som mötte oss när vi klev upp för den lilla stntrappan var en frisörska med en tysk gubbe under skynket. Han morrade lite när jag tog bilden och undrade vad den skulla vara till. Sa som det var att jag nog kunde tänka mig att lägga ut den på min blog och då nickade han godkännande. Klockor och solglasögon, olik...