Första och absolut sista gången jag lägger mig på playan...

Här ligger tanten, som en långa på tork. Här sken även solen lite
mildare ön närmare havet. Monterade upp min stol, och playa
besöket var över på en kvart. Phu..aldrig mera.

...rakade mig för att solen skulle ha chans att komma igenomskäggstubben och bränna fejjan. Smorde in mig med dotterns kvarlämnade Hawaiolja i fejjan och övde den del av kroppen som sticker ut mest, magen. Tog en solstol under armen och glad i hågen traskade jag ner med min lilla favvokamera Coolpix 520 hängandes på Axeln. Här skulle brännas. Efter en del möda på grund av teknisk oförmåga fick jag upp stolen och valde att sätta mig en bit från en dam med bäst före datum, som låg som en långa på tork utan att röra en min. Bra tänkte jag och försökte rikta in kroppen och stolen mot den lilla sol som så sakta men dock varm, var på väg att försvinna. Då tappade jag kameran rakt ner i medelhavets fina sand. Satans djävlar sade jag högt och långan viftade lite försynt med tårna. Allmänt jubel från ett gäng unga killar som satt uppe på strandpromenaden och bevakade mitt fösök till solande. Jag gav dem ett "Fuck of" finger och de jublade ännu mer. Min lilla kamera slutade blixtsnabbt att fungera och nu blir det inte roligt framöver.
Nåväl jag försökta lägga mig tillrätta halft hasande ner med amarna över huvudet för att försöka få lite färg på insidan av kroppen där det mesta är grisrosa.

Vad händer då tror ni? En ryss, modell sumobrottare och en kvinna dubbelt så stor som en basfiol kom och slog sig ner en meter framför mig. Två stolar, en parasoll som täkte 11 kvm och så ett halvt vardagsrum monterades upp på 3 minuter sedan släppte gubben en rökare som fick mitt tunna vita hår att fladdra värre än när Berta och jag drar loss i 41 km/tim. Luften fick pltligt en odör som påminner om gamla räkskal och rutten fisk (värre än surströmming). Jag fällde med viss möda ihop solstolen hängde min sargade kamera på axeln och frågade snällt den rysska sumobrottaren om han hade problem med magen.- Njet, njet, svarade han och klappade sig ömt på den 130 kilo säck som avgav dessa avgaser. En lukt, som fick halva Playa Del Cura att kippa efter andan. Käringen hade låtit sina kalorier falla ner över stolsryggen och armstöden som sov som en stock. Men en resonansbotten som fått fiolbyggarna i Wien att bli gröna av avund lät hon som en Bolinder Munktell årgång 1954. Vid varje utblås fes hon, avlämnandes en doft som de medelhavsvindar som råder just nu inte kunde frakta bort. Jag undrar allvarligt vad dessa ryssar stoppar i sig. Det kan abslout inte vara vodkans fel,

Jag har under hela min uppväxttid ansett att de om viger sitt liv åt att ligga på stranden, de saknar vissa detaljer uppe i skaplen. Som Floda-Hasse till exempel. Timme efter timme ligger han på playan och mer likt en över rökt makrill än en svensk man i sina bästa år far han omkring runt i Torrevieja, när mörkret sänker sig.
Han dyker upp överallt! Både i tid och otid.
Har man inte mer att utnyttja i livet då det gäller hälsa och välstånd än att ligga raklång och låta solen färga en brun då beklagar jag de personer som fallit i den fällan.
Fan vad jag mår bra, nu är besöket på playan avklarat och jag klarade precis den utsatta tiden 20 minuter. Har 43 sekunder till godo dessutom. Tack flodhästarna från Putikins land, ni satte mig i skuggan så jag gick hem.
pappa B