Helt fantastiskt att få träffa familjen även om grabben rymt till Stockholm. Att återse sin gamle vapendragare i tidningsvärlden och jobba ett par dagar med honom. Det känns toppen. Men sen då?
Kolla vilken fantastiskt utsikt jag har genom balkongdörren i köket. Från den franska varianten ett galler för dörren in mot gården är det bara rödgråa hus och samma förbannade regn. Nu när man spenderat ett par månader nere i solen så börjar i alla fall jag att förstå varför det svenska folket har det sinnelag som så ofta förvånat mig. Vi svenska är lika gråa och trista som vädret vi lever i. På sommarmånaderna lever vi upp under en kort tid sedan kryper vi in i våra grågröna tröjor och drar ner toppluvan över öronen och varken ser, hör eller vill någonting annat än att sommaren skall komma tillbaka.
Jag har fått förmånen, tack vare min fina familj att bryta detta gråa mönster och lever nu nere i solen, värmen och det positiva livet. Ett liv där människorna skrattar och låter dagen bestämma rytm och fart. Livsglädje det köper man i box eller flaska, eller får piller utskrivet av psykdoktorn här i Sverige. I Spanien går man ute genom dörren och andas in den.
Jag återvänder den 19 maj och kommer inte tillbaka före Jul........
pappa B
Kommentarer
Skicka en kommentar