måndag 28 september 2015

Kan man bli annat än glad när sådana här bilder poppar upp

-Det är du och jag pappa. Min lilla grabb och jag myser i skinnsoffan. Då var han 10 år nu är han stora karlen och är hemma i Sverige och tar hand om mamma och syrran.
Tiden bara rusar iväg och när man lägger ut tumstocken och tittar på en meters linjen så blir man lite betänksam när det bara återstår 28 cm till att man nått en hel meter. Egentligen en helt naturlig utveckling i livet, men inget roligt att se så här svart på vitt...
Bägge barnen är snart färdiga med sina gymnasiestudier och försvinner väl som små svalungar ut ur boet. Hemskt men detta är ju livets gång...


Kärlek på hög nivå? Det kan ni hoppa upp och sätta er på. Inte passionerat, som förr i tiden men med en superportion med sympati,vänskap, partnership och värme. Sånt som man inte kan köpa för pengar.Min lilla kvinna när hon var nere nu i augusti och firade min födelsedag och solade sig lite. I 33 år har vi delat boning, diskbalja och dubbelsäng. Jag hoppas att vi får några riktigt varma och sköna år här nere i solen också när hon beslutar sig för att lämna tillbaka nycklarna till chefen på sitt jobb och
kommer ner till mig.

Lillstumpan och prinsessan. Både tösabiten, en pigg och glad ärta med massor av fart i armar och ben, precis som den lilla öronlösa Goza som hon håller i famnen har viktiga platser i mitt gamla hjärta.
Här sitter de på trappan utanför huset i Spanien nu i augusti. Den lilla hunden hade jag fått dagarna före de kom ner från Sverige och givetvis blev det kärlek vid första ögonkastet.

Detta är vad som betyder någonting i mitt liv. Allt annat kan kvitta. Mina två stora döttrar finns givetvis i mitt hjärta med men de klarar sig så bra utan min inblandning, och de gamla käringar jag haft tidigare valsar också runt för egen maskin.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar