Fortsätt till huvudinnehåll

Röset nästan ringat och två nya har man börjat bygga...kul!


Det poppar upp fler och fler rösen utefter vägen längst med Rosa Saltsjön upp mot Quesada. Ett stort har ju stått där länge men nu har det kommit två nya mindre men med större stenar än de vi lägger på. Hade vi tagit så stora stenar hade vårt röse varit 2 meter högt.
Nu har jag lagt lite större stenar runt så vi kan bygga röset lite högre. Men det byggs av medelstora och små stenar och skall så vara även i framtiden. Hur brett och hur högt det kommer att bli det får våra barnbarn berätta någon gång i framtiden...

Lilla Goza sprang som bara den hit och dit vilket gjorde att när vi kom hem igen så hoppade hon rakt upp i sängen och föll ihop som en trasdocka. Det är klart att 7,5 km för en liten vappe tar ju på orken. Det gör det på en ålderstigen gubbe med för den delen...

Hittade ett tillplattat vasstrå på vägen och måste givetvis ta en bild. Väldigt vackert tycker jag., även om det inte är så märkvärdigt. På vägen dit kom det bara ett gäng cyklister på 10 pers sedan var det tomt ända fram till där vi brukar vika av från vägen och vid sidan om. Då dök det plötsligt upp två stora schäfertikar, förmodligen mor och dotter. Men de hade vettiga ägare så det blev inga som helst problem för någon av oss,

Vad tycks om vassen?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Svenskarnas stora skräck - kackerlackan!

...så här ser en del av dem ut. Alla svensars skräck -kackerlackan. Egentligen ett helt ofarligt djur som skrämmer slag på turisterna nere i värmen. Den här figuren såg jag nere vid piren i morse, var tvungen att fotograferaden innan han blixtsnabbt förssvann in mellan några stenar. Förmodligen utkastad från någon av restaurangerna nere vid strandpromenaden för han hade någon form av diskmedel på kroppen. I de flesta hus här nere sitter det små apparater i vägguttagen där man stoppar in olika tabletter och skivor med medel mot mygg och annan ohyra. Effektivt tycker en del, helt meningslöst tycker en annan. Jag har två stycken inmonterade i vår lägenhet och inga kackelackor. Enligt sägnen skall man inte trampa ihjäl en kackerlacka för då släpper den ut alla sina ägg och det är visst många. Huruvida detta stämmer eller  bara är ett påhitt det får ni googla om. Jag tycker inte att det är några trevliga varelser men jag skulle inte heller få panik om det dök upp någon inne hos mig.

Herre je! Tre månader sedan sist!

...fattar inte att jag helt tappat kontakten med mig själv. Vimsar omkring med en massa onödiga saker och glömmer bort min lille bäbbeblogg. Här om dagen var jag ute och hittade en massa vackra löv och knoppar, kvistar och annat smått och gott. Här får ni några små bilder att titta p. Jag lovar att ägna mer tid åt min blogg framöver då jag nyligen tagit min Mats ur kolan då det gäller en betungande post i mitt liv- har klivit av min boulklubb Boulero. Detta innebär mer tid över för annat än klotkastandet Just nu i själa skiftet mellan vinter och vår så exploderar det här nere i Spanien man ser nästan från dag till dag hur de olika växterna förändras. Klart att då temperaturerna kryper ner till 8-10 grader på nätterna och upp till 30+ mitt på dagen då händer det saker givetvis. Kaktusar är stickiga, mindre trevliga växter att komma i närheten av.Men de är vackra att beskåda och när de blommar är de helt förtrollande. Oftast så lever blommorna bara ett dygn för att sedan bli

Rediger mat för rediga grabbar...

Just det, ni ser rätt, här vankas det Norrlands Pölsa uppe vid San Luis mitt i det varmaste Spanien. Min hyresvärd Ulf och hans fru Samira bjöd upp mig på en rik,tig dundermiddag i kväll, Kokta små färska potäter och rödbetor och stekt ägg, kan det bli så mycket bättre. För en Porjuspojke som mig var detta rena julafton och nästa vända hem till Sverige tar Ulf med sig en burk till, den saken är klar. Samira åt god sallad och kyckling hon gillar inte malet slaktavfall hi hi- Vi mumsade och åt så det stod härliga till och trinda som katten Gustaf hasaade vi oss ut för att spela ett par partier plump. Samira vann första och Ulf andra jag hamnade som tvåa bägge gångerna så jag var i alla fall mest jämn. Samira hade varit och plockat fikon och sken som en sol när hon visade upp fatet med nyplockade fikon. Nedan ser nu baronen från Ljunby, Ulf i full färd med att sleva i sig en portion pölsa. Det är konstigt att vissa maträtter sitter som gjutna sedan barnaåren. Pölsa med potatis o