Fortsätt till huvudinnehåll

Tapas och pilkastning, en del av den spanska vardagen..



Här laddar vi upp på var dag i stan. Gitt se förväntansfull ut och med rätta. Lagomt trötta i fötterna stegade vi in på Bar de Tapas Y Raciones eller El Rincon de Las Jarris som den också heter. Ett mörkt lite enkelt ställe mitt i stan och här beställde vi två olika musslor och en tallrik med ost och skinka. Var sitt glas rött vin passade bra och det var skönt att sätta sig i skuggan en stund. Musslorna superba, till och med Jonny tvingade ner en och gillade den faktiskt. Git och jag lade lätt beslag på de övriga. Skinkan gudomligt god och osten likaså. Ett bra stopp innan vi fortsatte vidare ut bland folket.

En tur ner på piren, klappade fiskarfrun på ena bröstet och hälsade artigt. Gick runt på cementringen längst ut och såg ett ungt par ligga på stenblocken och hångla innan vi vände om och gick under piren tillbaka. Tittade på alla katter som faktiskt är i bättre kondition och ser betydligt fräschare och piggare ut än de skabbiga råttdödare som bor ute hos oss.
Ett stopp på en av de lyxiga uteserveringarna nere vid hamnen brände hål i lädret hos mig men skit samma, det statliga understödet kommer ju på fredag. Det är dyrt att stanna till nere i hamnen priserna är tredubbla gentemot våra barer ute på bonnavischan och inte ett snäpp bättre, tvärtom.
Frånvarande servitriser och stroppig personal jämfört med våra små godingar här uppe i El Limonar och Torreta.


-Jasså du har flyttat till dödens väntrum du, sa en lätt överförfriskad avundsjuk Göteborgare till mig när jag berättade att jag skulle åka ner hit till Torrevieja...Om det nu är så att detta är dödens väntrum så måste jag säga att de flesta pensionärer jag möter här nere får de toffelhasande käringarna och gubbarna hemma i Göteborg att se ut som zombies. Lönnfeta, bleka och med axelväskan full av medikamenter sitter de bakom gardinerna och tycker att skjortan är trång. Gnäller och klagar tar färdtjänst när det är dags att ta sig till ICA och lever långt i från det verkliga livet ute på gator och torg. När jag ser och tänker tillbaka på dagarna i Angered så är jag glad att jag just nu befinner mig i "dödens väntrum" det passa mig förbannat bra...Här promenerar man ute vid havet, badar i saltsjöarna (förbjudet men det skiter folket i, polisen med) cyklar, spelar boule och lyfter skrot. Kan det bli bättre? Man äter sunt och kan ta sig en vinare till maten även om det inte är någon som fyller 70 år, till och med på en sketen måndag, så de så.
Jag säger bara Viva Torre och ni som sitter hemma och gnäller, stanna kvar där ni är, det blir bäst så.
.

Kommentarer

  1. Det där stämmer verkligen. Så många gånger man har hört folk klaga och undra VAD GÖR NI DÄRNERE EGENTLIGEN? Vi som gör så mycket, lever hälsosamt (ibland) och är lyckliga åt det fina vädret. Dom är bara avundsjuka och så klart ska dessa gnällare stanna hemma. Hälsningar Marianne.


    https://gratis182.wordpress.com/



    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Svenskarnas stora skräck - kackerlackan!

...så här ser en del av dem ut. Alla svensars skräck -kackerlackan. Egentligen ett helt ofarligt djur som skrämmer slag på turisterna nere i värmen. Den här figuren såg jag nere vid piren i morse, var tvungen att fotograferaden innan han blixtsnabbt förssvann in mellan några stenar. Förmodligen utkastad från någon av restaurangerna nere vid strandpromenaden för han hade någon form av diskmedel på kroppen. I de flesta hus här nere sitter det små apparater i vägguttagen där man stoppar in olika tabletter och skivor med medel mot mygg och annan ohyra. Effektivt tycker en del, helt meningslöst tycker en annan. Jag har två stycken inmonterade i vår lägenhet och inga kackelackor. Enligt sägnen skall man inte trampa ihjäl en kackerlacka för då släpper den ut alla sina ägg och det är visst många. Huruvida detta stämmer eller  bara är ett påhitt det får ni googla om. Jag tycker inte att det är några trevliga varelser men jag skulle inte heller få panik om det dök upp någon inne hos mig.

Rediger mat för rediga grabbar...

Just det, ni ser rätt, här vankas det Norrlands Pölsa uppe vid San Luis mitt i det varmaste Spanien. Min hyresvärd Ulf och hans fru Samira bjöd upp mig på en rik,tig dundermiddag i kväll, Kokta små färska potäter och rödbetor och stekt ägg, kan det bli så mycket bättre. För en Porjuspojke som mig var detta rena julafton och nästa vända hem till Sverige tar Ulf med sig en burk till, den saken är klar. Samira åt god sallad och kyckling hon gillar inte malet slaktavfall hi hi- Vi mumsade och åt så det stod härliga till och trinda som katten Gustaf hasaade vi oss ut för att spela ett par partier plump. Samira vann första och Ulf andra jag hamnade som tvåa bägge gångerna så jag var i alla fall mest jämn. Samira hade varit och plockat fikon och sken som en sol när hon visade upp fatet med nyplockade fikon. Nedan ser nu baronen från Ljunby, Ulf i full färd med att sleva i sig en portion pölsa. Det är konstigt att vissa maträtter sitter som gjutna sedan barnaåren. Pölsa med potatis o

Kritvita tuttar och grisskära män!

Fyrlingar på playan. Ännu är det gott om plats på stränderna runt Torrevieja. Om en månad kommer inte solens strålar att nå ner till marken för alla uppspända parasoller i regnbågens alla färger. Blev så sugen när jag ändå skulle jobba lite att åka ner till stan i några timmar. Jonny hakade på och vi tog motionsbussen, pröjsade och skakade ner till stan på dryga 15 minuter. Vi startade med att gå en vända bort till småbåtshamnen där vi satte oss i skuggan och tog ett glas rött. Tittade på miljonbaljorna som låg stilla inne i hamnen, de flesta både obebodda och orörda eller ens släppts loss från kaj under ett helt år. Fina små restauranger ligger det här i alla fall och det är nog ingen dum idé att masa sig hit en varm sommarkväll och testa någon av dem Här tvättas det nog rejält med svarta pengar. Det är inte det renaste vattnet i hamnen heller och jag undrar hur mycket skit som dessa flytande  lyxbåtar släpper ut där de står. Nåväl detta är inte mina problem. Jag och Elis