Fortsätt till huvudinnehåll

Glassgrabbar och goa gubbar...


Här är beviset som visar att det inte alls är några tonåringar som åker vattenskoter och ställer till det i småbåtshamnen. Nej min själ det är flintskalliga gubbar  på 50+ som kör av sig lite testestoron i det salta vattnet, kolla själva. Men visst fan ser det läckert ut och jag skulle väldigt gärna vilja prova. 

Gjorde fantastiska hopp mellan vågorna och såg verkligen ut att trivas. Jag stod på piren tillsammans med Jonny. mågen John och grabbarna och fotograferade. Hej vad det gick. Men dagens besök nere i stan började med motionsbussen som skakade oss ner till folkvimlet och det första besöket skulle ske på en glass bar där Max och Liam skulle sätta i sig ett högt glas med chokladglass. Givetvis skulle vi också ha varsin glass mod. big! John han beställde även in en kaffe till sin jordgubbs/glass/gräddskål och fick ännu mer grädde på köpet. Jonny och jag valde en kombination (se bilden) med jordgubb, krokant och vanilj med betydligt mindre grädde. Nu vet jag två gubbar som applåderar hemma i Sverige. Men vänta bara nu är min fot nästan bra så nu blir det ett par mil snabb promenad i veckan och då hjälper grädden till med att få kilona att rasa, så skratta ni bara.
Rejäl glass, eller hur? Efter glassfrossan ganska stinna promenerade vi ut på piren, ända ut och jag klappade som vanligt den ensamstående fiskarhustrun i brons på ena tutten, bara lite försiktigt så att hon visste att det var jag. Räknade faktiskt ut att under de tre månader som jag bodde mitt inne i stan så gick jag piren tur och retur fem dagar i veckan vilket skulle innebära att jag gått den 60 gånger. Sedan har jag ju traskat den med vänner och bekanta flera gånger under de år jag bott här nere. Det är under alla omständigheter ett måste när man väl hamnar i Torrevieja att ta piren tur och retur och man kan ju alltid avsluta med en kopp kaffe och en skål med oliver på Keepers som jag gjorde nästan varje dag strax efter klockan 08.00.

Grabbarna kämpade på bra och visade gott gry hela dagen. Givetvis måste vi ta en bild som bevis på att de  var på piren och den tog vi tillsammans med den ståtliga bronskvinnan där piren svänger och fortsätter lika långt till rakt ut i havet. Ett märkligt bygge
som är en av turistattraktionerna som drar mest folk. Dessutom så promenerar och springer både unga och gamla människor dagligen ut här.

Dags för pincos och nu började suget efter lite mat göra sig gällande inte minst hos grabbarna som verkar kunna stoppa i sig hur mycket som helst. Ny promenad när piren tog slut och vi traskade iväg upp till vårt lilla specialställe för att få lite föda. Jonny, John och jag valde pincos medan grabbarna som var extra hungriga ville ha hamburgare, Pappa John han valde i matsedeln och skrotade den vanliga varianten och lyxade till det lite extra med bacon, ost och klyft potatis. Ni skulle ha sett ögonen på Max och Liam när tjejen bar fram burgarna. Här kan hamburgerkedjorna ta sig i baken både med burgarna de serverar och alla falska reklambilder, som de lurar folket med..Här snackade vi mat.

Motionsbussen hem igen och en promenad med hundarna och nu är det nog snart dags för lopplådan igen. Livet rullar på man äter besöker det hemliga huset och sover. Dagarna och näötterna går fort som bara den och det är snart bara 5 månader kvar till julafton. Sug på den ni medan jag gör mig klar för natten.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Svenskarnas stora skräck - kackerlackan!

...så här ser en del av dem ut. Alla svensars skräck -kackerlackan. Egentligen ett helt ofarligt djur som skrämmer slag på turisterna nere i värmen. Den här figuren såg jag nere vid piren i morse, var tvungen att fotograferaden innan han blixtsnabbt förssvann in mellan några stenar. Förmodligen utkastad från någon av restaurangerna nere vid strandpromenaden för han hade någon form av diskmedel på kroppen. I de flesta hus här nere sitter det små apparater i vägguttagen där man stoppar in olika tabletter och skivor med medel mot mygg och annan ohyra. Effektivt tycker en del, helt meningslöst tycker en annan. Jag har två stycken inmonterade i vår lägenhet och inga kackelackor. Enligt sägnen skall man inte trampa ihjäl en kackerlacka för då släpper den ut alla sina ägg och det är visst många. Huruvida detta stämmer eller  bara är ett påhitt det får ni googla om. Jag tycker inte att det är några trevliga varelser men jag skulle inte heller få panik om det dök upp någon inne hos mig.

Herre je! Tre månader sedan sist!

...fattar inte att jag helt tappat kontakten med mig själv. Vimsar omkring med en massa onödiga saker och glömmer bort min lille bäbbeblogg. Här om dagen var jag ute och hittade en massa vackra löv och knoppar, kvistar och annat smått och gott. Här får ni några små bilder att titta p. Jag lovar att ägna mer tid åt min blogg framöver då jag nyligen tagit min Mats ur kolan då det gäller en betungande post i mitt liv- har klivit av min boulklubb Boulero. Detta innebär mer tid över för annat än klotkastandet Just nu i själa skiftet mellan vinter och vår så exploderar det här nere i Spanien man ser nästan från dag till dag hur de olika växterna förändras. Klart att då temperaturerna kryper ner till 8-10 grader på nätterna och upp till 30+ mitt på dagen då händer det saker givetvis. Kaktusar är stickiga, mindre trevliga växter att komma i närheten av.Men de är vackra att beskåda och när de blommar är de helt förtrollande. Oftast så lever blommorna bara ett dygn för att sedan bli

Rediger mat för rediga grabbar...

Just det, ni ser rätt, här vankas det Norrlands Pölsa uppe vid San Luis mitt i det varmaste Spanien. Min hyresvärd Ulf och hans fru Samira bjöd upp mig på en rik,tig dundermiddag i kväll, Kokta små färska potäter och rödbetor och stekt ägg, kan det bli så mycket bättre. För en Porjuspojke som mig var detta rena julafton och nästa vända hem till Sverige tar Ulf med sig en burk till, den saken är klar. Samira åt god sallad och kyckling hon gillar inte malet slaktavfall hi hi- Vi mumsade och åt så det stod härliga till och trinda som katten Gustaf hasaade vi oss ut för att spela ett par partier plump. Samira vann första och Ulf andra jag hamnade som tvåa bägge gångerna så jag var i alla fall mest jämn. Samira hade varit och plockat fikon och sken som en sol när hon visade upp fatet med nyplockade fikon. Nedan ser nu baronen från Ljunby, Ulf i full färd med att sleva i sig en portion pölsa. Det är konstigt att vissa maträtter sitter som gjutna sedan barnaåren. Pölsa med potatis o