Här är beviset som visar att det inte alls är några tonåringar som åker vattenskoter och ställer till det i småbåtshamnen. Nej min själ det är flintskalliga gubbar på 50+ som kör av sig lite testestoron i det salta vattnet, kolla själva. Men visst fan ser det läckert ut och jag skulle väldigt gärna vilja prova.
Gjorde fantastiska hopp mellan vågorna och såg verkligen ut att trivas. Jag stod på piren tillsammans med Jonny. mågen John och grabbarna och fotograferade. Hej vad det gick. Men dagens besök nere i stan började med motionsbussen som skakade oss ner till folkvimlet och det första besöket skulle ske på en glass bar där Max och Liam skulle sätta i sig ett högt glas med chokladglass. Givetvis skulle vi också ha varsin glass mod. big! John han beställde även in en kaffe till sin jordgubbs/glass/gräddskål och fick ännu mer grädde på köpet. Jonny och jag valde en kombination (se bilden) med jordgubb, krokant och vanilj med betydligt mindre grädde. Nu vet jag två gubbar som applåderar hemma i Sverige. Men vänta bara nu är min fot nästan bra så nu blir det ett par mil snabb promenad i veckan och då hjälper grädden till med att få kilona att rasa, så skratta ni bara.
Rejäl glass, eller hur? Efter glassfrossan ganska stinna promenerade vi ut på piren, ända ut och jag klappade som vanligt den ensamstående fiskarhustrun i brons på ena tutten, bara lite försiktigt så att hon visste att det var jag. Räknade faktiskt ut att under de tre månader som jag bodde mitt inne i stan så gick jag piren tur och retur fem dagar i veckan vilket skulle innebära att jag gått den 60 gånger. Sedan har jag ju traskat den med vänner och bekanta flera gånger under de år jag bott här nere. Det är under alla omständigheter ett måste när man väl hamnar i Torrevieja att ta piren tur och retur och man kan ju alltid avsluta med en kopp kaffe och en skål med oliver på Keepers som jag gjorde nästan varje dag strax efter klockan 08.00.
Grabbarna kämpade på bra och visade gott gry hela dagen. Givetvis måste vi ta en bild som bevis på att de var på piren och den tog vi tillsammans med den ståtliga bronskvinnan där piren svänger och fortsätter lika långt till rakt ut i havet. Ett märkligt bygge
som är en av turistattraktionerna som drar mest folk. Dessutom så promenerar och springer både unga och gamla människor dagligen ut här.
Dags för pincos och nu började suget efter lite mat göra sig gällande inte minst hos grabbarna som verkar kunna stoppa i sig hur mycket som helst. Ny promenad när piren tog slut och vi traskade iväg upp till vårt lilla specialställe för att få lite föda. Jonny, John och jag valde pincos medan grabbarna som var extra hungriga ville ha hamburgare, Pappa John han valde i matsedeln och skrotade den vanliga varianten och lyxade till det lite extra med bacon, ost och klyft potatis. Ni skulle ha sett ögonen på Max och Liam när tjejen bar fram burgarna. Här kan hamburgerkedjorna ta sig i baken både med burgarna de serverar och alla falska reklambilder, som de lurar folket med..Här snackade vi mat.Motionsbussen hem igen och en promenad med hundarna och nu är det nog snart dags för lopplådan igen. Livet rullar på man äter besöker det hemliga huset och sover. Dagarna och näötterna går fort som bara den och det är snart bara 5 månader kvar till julafton. Sug på den ni medan jag gör mig klar för natten.
Kommentarer
Skicka en kommentar