Fortsätt till huvudinnehåll
Att resa världen runt är få förunnat men en del av oss har ju haft nöjet att kunna göra detta. När jag mycket motsträvigt såg dagens ljus på BB uppe i Gällivare, så hade jag ju ingen aning om vad som väntade mig i framtiden. Under uppväxten i lilla Porjus, en kraftfull by med stora starka karlar och skvallrande kärringar så hade jag det fint från morgon till kväll. Fantastiska föräldrar som tog väl hand om mig. Enormt fina kamrater i Kopprabacks gänget och massor av snygga tjejer som lärde mig att både pussas och kyssas. Dansade flitigt omkring på de olika Folkets Hus som fanns på den tiden och gjorde en och annan erövring som vi inte skall tala om här. Även under den tiden med sju sega år i Porjus Folkskola var jag fortfarande oveten om vad som komma skulle.

Idag 74 år, berest och betäckt ett antal gånger, världen över, försöker jag samla ihop lite minnen medan en liten del av det fortfarande finns kvar. Min stora, ja min största och enda riktiga kärlek Suzanne och min mycket gode vän Jonny här nere i Spanien tjatar på mig och vill att jag skall skriva ner en samling med historier och bilder från mitt brokiga liv. Det kanske blir så i alla fallnågot till familjen och mina närmaste vänner som säkert vill ha kvar gubben mellan två pärmar när man brassar på den spanska grillen.
På bilden här ovan ser du först en av broarna en afton i Budapest. Under det en bild från norra Italien sedan har vi en bild från utkiken ovanför Cap Horn och under den en cicelerare i Tunisien och så ett slott från Tyskland. Några av de platser där jag trampat fram, fotograferat och skrivit om.
Jag skall försöka stjäla lite tid av mig själv här nere i solen och sätta mig tillrätta har ju både platta  och laptop så jag kan inte skylla ifrån mig så mycket. Tota ihop några berättelser från delar av mitt liv. Får väl turas om att skriva på boken som sakta växer fram "Herre Gud och hans kusin" och små historier om "Mitt brokiga liv"

"Politik är konsten att hindra människor i att lägga sig i vad som angår dem"

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Svenskarnas stora skräck - kackerlackan!

...så här ser en del av dem ut. Alla svensars skräck -kackerlackan. Egentligen ett helt ofarligt djur som skrämmer slag på turisterna nere i värmen. Den här figuren såg jag nere vid piren i morse, var tvungen att fotograferaden innan han blixtsnabbt förssvann in mellan några stenar. Förmodligen utkastad från någon av restaurangerna nere vid strandpromenaden för han hade någon form av diskmedel på kroppen. I de flesta hus här nere sitter det små apparater i vägguttagen där man stoppar in olika tabletter och skivor med medel mot mygg och annan ohyra. Effektivt tycker en del, helt meningslöst tycker en annan. Jag har två stycken inmonterade i vår lägenhet och inga kackelackor. Enligt sägnen skall man inte trampa ihjäl en kackerlacka för då släpper den ut alla sina ägg och det är visst många. Huruvida detta stämmer eller  bara är ett påhitt det får ni googla om. Jag tycker inte att det är några trevliga varelser men jag skulle inte heller få panik om det dök upp någon inne hos mig.

Rediger mat för rediga grabbar...

Just det, ni ser rätt, här vankas det Norrlands Pölsa uppe vid San Luis mitt i det varmaste Spanien. Min hyresvärd Ulf och hans fru Samira bjöd upp mig på en rik,tig dundermiddag i kväll, Kokta små färska potäter och rödbetor och stekt ägg, kan det bli så mycket bättre. För en Porjuspojke som mig var detta rena julafton och nästa vända hem till Sverige tar Ulf med sig en burk till, den saken är klar. Samira åt god sallad och kyckling hon gillar inte malet slaktavfall hi hi- Vi mumsade och åt så det stod härliga till och trinda som katten Gustaf hasaade vi oss ut för att spela ett par partier plump. Samira vann första och Ulf andra jag hamnade som tvåa bägge gångerna så jag var i alla fall mest jämn. Samira hade varit och plockat fikon och sken som en sol när hon visade upp fatet med nyplockade fikon. Nedan ser nu baronen från Ljunby, Ulf i full färd med att sleva i sig en portion pölsa. Det är konstigt att vissa maträtter sitter som gjutna sedan barnaåren. Pölsa med potatis o

Kritvita tuttar och grisskära män!

Fyrlingar på playan. Ännu är det gott om plats på stränderna runt Torrevieja. Om en månad kommer inte solens strålar att nå ner till marken för alla uppspända parasoller i regnbågens alla färger. Blev så sugen när jag ändå skulle jobba lite att åka ner till stan i några timmar. Jonny hakade på och vi tog motionsbussen, pröjsade och skakade ner till stan på dryga 15 minuter. Vi startade med att gå en vända bort till småbåtshamnen där vi satte oss i skuggan och tog ett glas rött. Tittade på miljonbaljorna som låg stilla inne i hamnen, de flesta både obebodda och orörda eller ens släppts loss från kaj under ett helt år. Fina små restauranger ligger det här i alla fall och det är nog ingen dum idé att masa sig hit en varm sommarkväll och testa någon av dem Här tvättas det nog rejält med svarta pengar. Det är inte det renaste vattnet i hamnen heller och jag undrar hur mycket skit som dessa flytande  lyxbåtar släpper ut där de står. Nåväl detta är inte mina problem. Jag och Elis