Fortsätt till huvudinnehåll

Det var som tusan, inte ett inlägg sedan den 12 september?

How, how, här kommer tomten, Jule-Nisse eller vad tusan gubben kallas som kommer med en säck på ryggen. Eftersom julen nalkas som man säger och butiksinnehavarna redan börjat julskylta och sälja julskinka och andra till julen hörande delikatesser så förbereder jag vår jul här nere i Spanien på mitt eget sätt. Jag gillar dadlar och de vi äter i Sverige de kommer från Iran, Irak eller Israel.
Här hämtar vi jävla i mig dadlarna själva utanför vårt eget hus.
Palmstädarna som varje år kommer och frisserar våra palmer gav mig en klase på 20 kilo idag. Tack, tack här handlas inga dadlar från främmande land. Nu har Ebba plockat dem och vi har stoppat dem i små plastpåsar där de får ligga och mogna. Sedan äter vi tills vi spricker, ja det blir väl bara jag som äter kan jag tänka mig.

Har bett Peter och Mona komma över med några små plastpåsar så skall de också får lite julgodis av mig. Peter, gottegrisen himlar säkert med ögonen när han ser de här bilderna.

Ebba rensar medan jag tränar skytte med Jonny ute i parken. Det skall bli mycket spännande att se när de mognar och lagom till julhelgen kanske vi kan smörja kråset med egna dadlar, det skulle väl sitta fint eller hur?
Själva stammen där dadlarna växer är stenhårt och liknar en plast eller playwood ribba. Tung och det vill till en sjutusandes kraft för att de skall knäckas och falla ner från palmerna. Nu när frisörerna som håller palmerna rena och fina kom så åkte givetvis klasarna med dadlar all världens kos. En av gubbarna frågade mig om jag vill ha. -Grazias senor och jag konkade tvärs över gatan med en stor klase dadlar. Ebba skrattade gott och satte genast igång med att rensa och slänga frukterna i plastpåsar.
Har hört att de mognar fort när de kommer inomhus i stängda plastpåsar så det skall bli väldigt roligt att se om jag lyckas få dem att bli ätbara.

Skall försöka förbättra mig och komma med lite fler inlägg här på bloggen. Annars tappar jag väl bort alla mina fem läsare kan jag tänka. Snälla, häng kvar jag lovar att förbättra mig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Svenskarnas stora skräck - kackerlackan!

...så här ser en del av dem ut. Alla svensars skräck -kackerlackan. Egentligen ett helt ofarligt djur som skrämmer slag på turisterna nere i värmen. Den här figuren såg jag nere vid piren i morse, var tvungen att fotograferaden innan han blixtsnabbt förssvann in mellan några stenar. Förmodligen utkastad från någon av restaurangerna nere vid strandpromenaden för han hade någon form av diskmedel på kroppen. I de flesta hus här nere sitter det små apparater i vägguttagen där man stoppar in olika tabletter och skivor med medel mot mygg och annan ohyra. Effektivt tycker en del, helt meningslöst tycker en annan. Jag har två stycken inmonterade i vår lägenhet och inga kackelackor. Enligt sägnen skall man inte trampa ihjäl en kackerlacka för då släpper den ut alla sina ägg och det är visst många. Huruvida detta stämmer eller  bara är ett påhitt det får ni googla om. Jag tycker inte att det är några trevliga varelser men jag skulle inte heller få panik om det dök upp någon inne hos mig.

Rediger mat för rediga grabbar...

Just det, ni ser rätt, här vankas det Norrlands Pölsa uppe vid San Luis mitt i det varmaste Spanien. Min hyresvärd Ulf och hans fru Samira bjöd upp mig på en rik,tig dundermiddag i kväll, Kokta små färska potäter och rödbetor och stekt ägg, kan det bli så mycket bättre. För en Porjuspojke som mig var detta rena julafton och nästa vända hem till Sverige tar Ulf med sig en burk till, den saken är klar. Samira åt god sallad och kyckling hon gillar inte malet slaktavfall hi hi- Vi mumsade och åt så det stod härliga till och trinda som katten Gustaf hasaade vi oss ut för att spela ett par partier plump. Samira vann första och Ulf andra jag hamnade som tvåa bägge gångerna så jag var i alla fall mest jämn. Samira hade varit och plockat fikon och sken som en sol när hon visade upp fatet med nyplockade fikon. Nedan ser nu baronen från Ljunby, Ulf i full färd med att sleva i sig en portion pölsa. Det är konstigt att vissa maträtter sitter som gjutna sedan barnaåren. Pölsa med potatis o

Kritvita tuttar och grisskära män!

Fyrlingar på playan. Ännu är det gott om plats på stränderna runt Torrevieja. Om en månad kommer inte solens strålar att nå ner till marken för alla uppspända parasoller i regnbågens alla färger. Blev så sugen när jag ändå skulle jobba lite att åka ner till stan i några timmar. Jonny hakade på och vi tog motionsbussen, pröjsade och skakade ner till stan på dryga 15 minuter. Vi startade med att gå en vända bort till småbåtshamnen där vi satte oss i skuggan och tog ett glas rött. Tittade på miljonbaljorna som låg stilla inne i hamnen, de flesta både obebodda och orörda eller ens släppts loss från kaj under ett helt år. Fina små restauranger ligger det här i alla fall och det är nog ingen dum idé att masa sig hit en varm sommarkväll och testa någon av dem Här tvättas det nog rejält med svarta pengar. Det är inte det renaste vattnet i hamnen heller och jag undrar hur mycket skit som dessa flytande  lyxbåtar släpper ut där de står. Nåväl detta är inte mina problem. Jag och Elis