För första gången på 36 år firar jag jul utan min älskling Suzanne och våra två barn. Dessutom har jag valt att sitta nere i Spanien medan de sitter i Angered utanför Göteborg? Det känns mycket konstigt och tomt men det kan samtidigt vara bra att träna på en jul utan farsgubben. Jag befinner mig ju på upploppet och rätt som det är så spränger man målsnöret och släpper sin sista fis. Då har man ju fått en hum om hur det känns och så vet man att det fungerar ju ändå. Dessutom blir det mer Julmust till dem.
Den 1 januari kommer min älskling ner till mig. Hon stannar i 16 dagar, Hela 16 dagar kan ni tänka er detta. Hon skall bara få mysa och utnyttja soltimmarna mitt på dagen. Vi skall äta gott och må bra helt enkelt.
Promenera ner till röset på morgonen och se till att ha det så bra det bara går. Ingen julgran att plocka med. Kulorna i kökslampan plockade jag ner när jag kom hem i går från Jonny. Nu blir det vanliga dagar igen och så strävar vi vidare mot nästa jul. Är det inte så?
Pojken och flickan är stora och klarar sig snart själva. Mina två andra barn har sina familjer. Så nu är det bara en transportsträcka för mig och min kvinna och det gäller att se till att den blir så behaglig det bara går. Hoppas att vi tillsammans kan få flera fina år här nere i värmen. Det behöver vi bägge två. Hon är ju fortfarande ung, stark och i fin form (kan kanske behövas för jag blir väl stappligare med tiden) själv har jag passerat bäst för datum, men har gett mig fan på att veva på med armar och ben i topptrim så länge det går.
Därför försöker jag äta sunt, träna lite lagom och inte dra i mig allt för mycket av det goda varken på tallrikar eller i glasen. Mina små vita perioder gör nytta, ni skulle bara ana. Många skrattar åt mig och tycker att jag larvar mig. Varsågod, skratta ni. Jag kommer inte att skratta åt er när ni inte orkar hänga med i mitt tempo, inte alls jag vet ju vad detta beror på.
Snart är det här året slut, knappt en vecka och sedan får vi se vad som väntar bakom knuten. Vi får i alla fall några dagar krångligare med att skriva 2018 istället för 2017. Vi kanske skall börja tjuvträna?
Den 1 januari kommer min älskling ner till mig. Hon stannar i 16 dagar, Hela 16 dagar kan ni tänka er detta. Hon skall bara få mysa och utnyttja soltimmarna mitt på dagen. Vi skall äta gott och må bra helt enkelt.
Promenera ner till röset på morgonen och se till att ha det så bra det bara går. Ingen julgran att plocka med. Kulorna i kökslampan plockade jag ner när jag kom hem i går från Jonny. Nu blir det vanliga dagar igen och så strävar vi vidare mot nästa jul. Är det inte så?
 |
| Elis, Alfons och pappa |
Därför försöker jag äta sunt, träna lite lagom och inte dra i mig allt för mycket av det goda varken på tallrikar eller i glasen. Mina små vita perioder gör nytta, ni skulle bara ana. Många skrattar åt mig och tycker att jag larvar mig. Varsågod, skratta ni. Jag kommer inte att skratta åt er när ni inte orkar hänga med i mitt tempo, inte alls jag vet ju vad detta beror på.
Snart är det här året slut, knappt en vecka och sedan får vi se vad som väntar bakom knuten. Vi får i alla fall några dagar krångligare med att skriva 2018 istället för 2017. Vi kanske skall börja tjuvträna?
Kommentarer
Skicka en kommentar