Kan ni tänka er, jag trodde att det var Kim Potts fru, den runda damen i svart täckkappa, som hoppade upp och vinkade när den Svenska truppen tågade in på den Olympiska arenan för några timmar sen. Men det var ju Sveriges representant en uppgrävd gammal politiker som förmodligen vunnit resan på kamratlotteriet i stadshuset under fjolårets Julfest!
Idag skrevs det idrotts- och politisk historia då både Nord- och Sydkorea tågade in hand i hand på den Olympiska arenan stärkta av den stora publiken och hela världens ovationer. Starkt, faktiskt riktigt stark med tanke på allt som varit och tyvärr förmodligen kommer att fortsätta efter spelen.
Jag tror att detta blir ett av det bästa svenska OS-året på länge. Vi kommer att ta minst 5 medaljer och det kommer att vara våra damer som står för de flesta. I år har vi chanser både i hockey, alpint skicross, halfpipe, skidskytte, curling och längdåkning. Några nya kommande stjärnor kommer att dyka upp och jag tror att detta kommer att ske bland de kvinnliga skidskyttarna och så lilla Ebba Andersson på längden.
Bland herrarna är det lite malätet och mossigt. Kanske kan en ensam Calle Halfvarsson knipa en medalj och några av de unga nya få några skapliga placeringar, men till mer räcker det inte, den saken är klar. Här har det Svenska Skidförbundet somnat till då det gäller rekryteringen av unga grabbar med skidor på fötterna. Visst måste det finnas talanger även hos oss, men det gäller att leta upp dem och ta vara på dem, erbjud dem några morötter att kämpa om. Men som alltid så tror de som sitter på sina fina skinnstolar och fiser att blivande stjärnor kommer till dem. Se och lär av Norge det kostar inte så mycket att ta en buss över till grannarna i väst och få lite tips och inspiration.
Nåväl alpina medaljchanser finns och bland de nya häftiga sporterna på snö ligger ju våra svenska åkare i topp både bland damerna och herrarna.
Nu bänkar jag mig framför TVn plockar fram lite nötter och några proteinpannkakor med jordnötssmör och myser!
Idag skrevs det idrotts- och politisk historia då både Nord- och Sydkorea tågade in hand i hand på den Olympiska arenan stärkta av den stora publiken och hela världens ovationer. Starkt, faktiskt riktigt stark med tanke på allt som varit och tyvärr förmodligen kommer att fortsätta efter spelen.
Jag tror att detta blir ett av det bästa svenska OS-året på länge. Vi kommer att ta minst 5 medaljer och det kommer att vara våra damer som står för de flesta. I år har vi chanser både i hockey, alpint skicross, halfpipe, skidskytte, curling och längdåkning. Några nya kommande stjärnor kommer att dyka upp och jag tror att detta kommer att ske bland de kvinnliga skidskyttarna och så lilla Ebba Andersson på längden.
Bland herrarna är det lite malätet och mossigt. Kanske kan en ensam Calle Halfvarsson knipa en medalj och några av de unga nya få några skapliga placeringar, men till mer räcker det inte, den saken är klar. Här har det Svenska Skidförbundet somnat till då det gäller rekryteringen av unga grabbar med skidor på fötterna. Visst måste det finnas talanger även hos oss, men det gäller att leta upp dem och ta vara på dem, erbjud dem några morötter att kämpa om. Men som alltid så tror de som sitter på sina fina skinnstolar och fiser att blivande stjärnor kommer till dem. Se och lär av Norge det kostar inte så mycket att ta en buss över till grannarna i väst och få lite tips och inspiration.
Nåväl alpina medaljchanser finns och bland de nya häftiga sporterna på snö ligger ju våra svenska åkare i topp både bland damerna och herrarna.
Nu bänkar jag mig framför TVn plockar fram lite nötter och några proteinpannkakor med jordnötssmör och myser!
Kommentarer
Skicka en kommentar