måndag 9 april 2018

Man lär så länge man har en lever...eller hur säger man?

 
Igår fick jag mig en ny lektion i att lyssna på andra och dessutom göra som de säger åt mig att göra. Får se om det hjälper, tveksamt men det är inte tungt att bära på en massa kunskap i alla fall.
Jag skulle hämta Jörgen och Lott på flyget i Alicante. Messade Jörgen och fick svar att flyget skulle komma kl. 11.00 ca om det var i tid. De flyger med Norwiegan som väldigt sällan kommer i tid. Bra tänkte jag och sent på lördagskvällen fick jag mess från Lotta med deras flightnummer 5358. Duktig flicka tänkte jag och nu hade jag fått ankomsttid av Jörgen och fligtnr av Lotta så klockan kvart i 11  åkte jag ner för rulltrappan på Alicante Aeroporta! Nu var det så att Jörgen han hade noll koll på när de skulle flyga och Lotta som det är ordning på hon skickade flighten till mig och trodde givetvis att jag skulle kolla upp detta på datorn. Efter en timmes väntan och planet från Elstocholmo hade både landat och förmodligen blåst vidare igen så gick jag till tavlan och kollade på flightnr 5358. Elstocholm ankomst 14.55 i tid! Tack för kaffet! Då återstod frågan skulle jag köra hem igen eller skulle jag bara ta mig en liten lunch i närheten och vänta tills planet landade.
 
Jag löste ut mig från garaget och åkte iväg. Först tänkte jag dra in till Alicante men jag valde El Aleta som ligger lite närmare flygplatsen. Hittade en liten fin restaurang Avenida 1 och stegade in och beställde Calamares a la Romana. Vällagat och bläckfisken hade fått det stryk den behövde och var mör och fin, inget gummiband som man får på de flesta restauranger runt om i världen, hos de som inte kan tillreda den på rätt sätt. Den lilla gumman i köket kunde konsten loch det smakade väldigt gott. En stor kall till.
Inne på restaurangen brakade TV:n på för fullt och det visades roadracing och på väggen hängde MC-overaller så jag fick snabbt klart för mig att här i den lilla byn/stan var det motorsport som var den heta potatisen. Mätt och belåten gick jag ut i solskenet och spatserade runt bland husen. En fin liten by/stad, vet inte hur orten klassas men det spelar ju ingen roll. Stannade till vid ett litet café och satte mig ner och beställde en café solo. Liten och stark och det framstod snabbt att det var algerisk ägare med en ursnygg servitris så kaffet smakade extra gott tack vare detta. Det var bara jag och två tanter i min ålder, som var ute på söndagspromenad och svepte varsin öl i solskenet. Kul, när händer detta i Sverige?
Nåväl flight 5358 anlände i tid för en gångs skull men utcheckningen tog 45 minuter innan jag kunde krama om Lotta och Jörgen och klia lilla Hjärtrud på huvudet. Jag fick en liten fin semesterdag mitt bland den vanliga semestern och åt en god lunch och satt och brände näsan och kollade den ursnygga servitrisen så det gick ingen nöd på mig, tvärtom. Givetvis blev det en alldeles förträfflig kväll med god mat på Campobello och goda drinkar på San Remo innan vi sade god natt och masade oss hem till våra små casa.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar