Fortsätt till huvudinnehåll

Man lär så länge man har en lever...eller hur säger man?

 
Igår fick jag mig en ny lektion i att lyssna på andra och dessutom göra som de säger åt mig att göra. Får se om det hjälper, tveksamt men det är inte tungt att bära på en massa kunskap i alla fall.
Jag skulle hämta Jörgen och Lott på flyget i Alicante. Messade Jörgen och fick svar att flyget skulle komma kl. 11.00 ca om det var i tid. De flyger med Norwiegan som väldigt sällan kommer i tid. Bra tänkte jag och sent på lördagskvällen fick jag mess från Lotta med deras flightnummer 5358. Duktig flicka tänkte jag och nu hade jag fått ankomsttid av Jörgen och fligtnr av Lotta så klockan kvart i 11  åkte jag ner för rulltrappan på Alicante Aeroporta! Nu var det så att Jörgen han hade noll koll på när de skulle flyga och Lotta som det är ordning på hon skickade flighten till mig och trodde givetvis att jag skulle kolla upp detta på datorn. Efter en timmes väntan och planet från Elstocholmo hade både landat och förmodligen blåst vidare igen så gick jag till tavlan och kollade på flightnr 5358. Elstocholm ankomst 14.55 i tid! Tack för kaffet! Då återstod frågan skulle jag köra hem igen eller skulle jag bara ta mig en liten lunch i närheten och vänta tills planet landade.
 
Jag löste ut mig från garaget och åkte iväg. Först tänkte jag dra in till Alicante men jag valde El Aleta som ligger lite närmare flygplatsen. Hittade en liten fin restaurang Avenida 1 och stegade in och beställde Calamares a la Romana. Vällagat och bläckfisken hade fått det stryk den behövde och var mör och fin, inget gummiband som man får på de flesta restauranger runt om i världen, hos de som inte kan tillreda den på rätt sätt. Den lilla gumman i köket kunde konsten loch det smakade väldigt gott. En stor kall till.
Inne på restaurangen brakade TV:n på för fullt och det visades roadracing och på väggen hängde MC-overaller så jag fick snabbt klart för mig att här i den lilla byn/stan var det motorsport som var den heta potatisen. Mätt och belåten gick jag ut i solskenet och spatserade runt bland husen. En fin liten by/stad, vet inte hur orten klassas men det spelar ju ingen roll. Stannade till vid ett litet café och satte mig ner och beställde en café solo. Liten och stark och det framstod snabbt att det var algerisk ägare med en ursnygg servitris så kaffet smakade extra gott tack vare detta. Det var bara jag och två tanter i min ålder, som var ute på söndagspromenad och svepte varsin öl i solskenet. Kul, när händer detta i Sverige?
Nåväl flight 5358 anlände i tid för en gångs skull men utcheckningen tog 45 minuter innan jag kunde krama om Lotta och Jörgen och klia lilla Hjärtrud på huvudet. Jag fick en liten fin semesterdag mitt bland den vanliga semestern och åt en god lunch och satt och brände näsan och kollade den ursnygga servitrisen så det gick ingen nöd på mig, tvärtom. Givetvis blev det en alldeles förträfflig kväll med god mat på Campobello och goda drinkar på San Remo innan vi sade god natt och masade oss hem till våra små casa.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Svenskarnas stora skräck - kackerlackan!

...så här ser en del av dem ut. Alla svensars skräck -kackerlackan. Egentligen ett helt ofarligt djur som skrämmer slag på turisterna nere i värmen. Den här figuren såg jag nere vid piren i morse, var tvungen att fotograferaden innan han blixtsnabbt förssvann in mellan några stenar. Förmodligen utkastad från någon av restaurangerna nere vid strandpromenaden för han hade någon form av diskmedel på kroppen. I de flesta hus här nere sitter det små apparater i vägguttagen där man stoppar in olika tabletter och skivor med medel mot mygg och annan ohyra. Effektivt tycker en del, helt meningslöst tycker en annan. Jag har två stycken inmonterade i vår lägenhet och inga kackelackor. Enligt sägnen skall man inte trampa ihjäl en kackerlacka för då släpper den ut alla sina ägg och det är visst många. Huruvida detta stämmer eller  bara är ett påhitt det får ni googla om. Jag tycker inte att det är några trevliga varelser men jag skulle inte heller få panik om det dök upp någon inne hos m...

Första omgången i Costa Blanca avgjord!

Vi klarade oss riktigt bra 5-3 på åtta matcher och vi ligger nu trea i tabellen, bara 3 poäg efter ledande Rosaleda 3. På måndag är det dags igen för 9 nya matcher mot La Siesta och ledarna från Rosaleda.Vi kommer laddade och ger järnet. Söndag idag, lika med vilodag. Blir lita fast vid spisen tänkte faktiskt göra en Risotte på Carl Johjan svamp! Känns väl inte så tokigt eller? Kanske jag bjuder in Börje på en liten smakbit.

Citronmarknaden, här krävs en hel dag för att se allt...

Om du tror att Citronmarknaden översvämmas av citroner så har du fel. OK visst finns det citroner där också, densaken är klar. Janne, Margot och jag åkte dit ganska tidigt på söndags morgonen, inte många bilar på de jättestora parkeringsfälten. Två timmar senare när vi fått nog, handlat en saftcentrifug, chiafrön och ett kilo blodgrape så var parkeringarna fyllda och man stod längst alla in- och utfatrtsvägar. Köpte mig även en hållar för att ta roliga selfies för en hundralapp, kostar betydligt mer hemma i Sverige. Här är den komplett med fäste för mobilen/kameran och en liten fjärrkontroll. Hur smidig som helst. Jag lägger upp första bilden om en liten stund. Det första som mötte oss när vi klev upp för den lilla stntrappan var en frisörska med en tysk gubbe under skynket. Han morrade lite när jag tog bilden och undrade vad den skulla vara till. Sa som det var att jag nog kunde tänka mig att lägga ut den på min blog och då nickade han godkännande. Klockor och solglasögon, olik...