Viva Torrevieja!

. Idag rullade vi ner Lisbeth till flyget i Alicante. Robert och lilla Lena med Dexter i kopplet hakade påoch vi åkte i god tid för att ingen, i synnerhet lisbeth som tvingas gå med käpp. skulle könna sig stressad. Allt gick som en dans och vi drog vidare och svängde av vid infarten till den fina utsiktsplatsen strax före Santa Pola. Ut efter en gropig väg de första kiometrarna sedan blev det genast fin väg den sista biten. WAW vilken utskt! Tvärbrant stup och ut på en stålbro promenerade vi ut och såg ut över havet och den omtalade ön Tabarka.Ingen märkvärdig ö och jag undrar om och hur många fångar som simmade iland därifrån? Vet någon detta? Efter mycket kringelkrokar upp och ner hit och dit så kom vi till slut på att vi struntar i att snurra runt, vi åker in till stan och käkar. Där har jag en specialkebab som severar de mest underbara kycklingvingar. Så blev det och deras lilla söta servitris var hur trevlig som helst. En riktigt fin dag med goda vänner. Nu återstår det ...

Jag är ingen expert på saltsjöar men jag är mäkta imponerad över på det sätt man utvinner allt salt här i Torrevieja med omnejd. Även på vägen ner mot Alicante vid Santa Pola pågår stor produktion av salt. Jag hade tänk mig ta "Salt-tåget" en dag och åka med och få lite mer information om detta fantastiska arbete som en gång  tiden var det som satte Torrevieja på kartan. En promenad ner till den Rosa Saltsjön är alltid inspirerande och färgerna varierar timme från timme dag från dag. När jag tog med mig Robban ner igår så var sjön riktigt rosa eller nästan lila. Man ser hur saltavlagringarna stannar kvar på jorden runt stränderna vid sjön. Här blöter många fötterna, smörjer in sig med leran och tar med sig ett par flaskor vatten hem. Huruvida det har den mirakeleffekt som vissa påstår det kan jag inte sia om men visst finns det beviat att vissa lertyper gör huden mjukare och smidigare om man använder sig av den och den leran. Att reumatism, psoriasis botas finns det kan...

Hemkommer till Sveriga till regn och kall luft så var trösten att min älskling plockade upp mig ute på Landvetter. Föll som en klubbad oxe i min superlyxiga "upp och ner" säng och detta är utsikten från sovrumsfönstret. Min glada vackra kvinna! Att det blir så långa uppehåll här på min blog nu för tiden beror enbart på att jag helt enkelt inte hinner med och inte heller lägger ner den tid som krävs för att göra det heller. Helt och hållet mitt eget fel och jag står med huvudet i sanden och rumpan i vädret och skäms! Här hade de två busarna iordningstället vårt lyxiga sovrum. Åkte hem till Sverige för att följa min svärmor Britta på hennes sista färd. En kort resa inte med det tevligaste inslag man kan önska sig, men det blev en vacker och stillsam avslutning på avskedet. Dagen efter begavningen hade min älskling och jag bestämt oss för att åka upp till Marco och Ebba i Bernhammar där de har sitt nyköpta hur, Ett stort fint hus som kommer att bli...