Rosa Saltsjön en litet mysterium?

Jag är ingen expert på saltsjöar men jag är mäkta imponerad över på det sätt man utvinner allt salt här i Torrevieja med omnejd. Även på vägen ner mot Alicante vid Santa Pola pågår stor produktion av salt. Jag hade tänk mig ta "Salt-tåget" en dag och åka med och få lite mer information om detta fantastiska arbete som en gång tiden var det som satte Torrevieja på kartan. En promenad ner till den Rosa Saltsjön är alltid inspirerande och färgerna varierar timme från timme dag från dag. När jag tog med mig Robban ner igår så var sjön riktigt rosa eller nästan lila. Man ser hur saltavlagringarna stannar kvar på jorden runt stränderna vid sjön.
Här blöter många fötterna, smörjer in sig med leran och tar med sig ett par flaskor vatten hem. Huruvida det har den mirakeleffekt som vissa påstår det kan jag inte sia om men visst finns det beviat att vissa lertyper gör huden mjukare och smidigare om man använder sig av den och den leran. Att reumatism, psoriasis botas finns det kanske inga belägg för men som alla vet så kan tron försätta berg och så kanske det är i detta fallet med...

Hur som, är det spännande och visst tror jag att saltsjöarna påverkar luften mer positivt än negativt och jag återkommer när jag gjort en rundresa med "Salt-Tåget" fram i sommar för att berätta lite mera om den salta "snön" som tronar upp sig nere vid den Rosa Saltsjöns strand i Torrevieja.

Många människor stannar till för att strossa runt bland de små buskarna på stranden runt saltsjön. Här upplever man flera olika färger både i vattnet, botten och stränderna.
Dagen före, på lördag var vi en tur uppe till Paco och Laura i Cabeza de la Plata och hade Lena och haltande Lisbeth med oss upp. Efter en
riktigt god tapasmiddag med vidhängande vin så kom en av gubbarna bland gästerna ut och gav damerna citroner. Lilla Lisbeth hon fick genast problem var hon skulle stoppa dem för det var givetvis fullt överallt.

Jag hoppas att hon löser problemet till torsdag då hon skall resa hem och får plats med de gula i väskan till Göteborg.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Svenskarnas stora skräck - kackerlackan!

...så här ser en del av dem ut. Alla svensars skräck -kackerlackan. Egentligen ett helt ofarligt djur som skrämmer slag på turisterna nere i värmen. Den här figuren såg jag nere vid piren i morse, var tvungen att fotograferaden innan han blixtsnabbt förssvann in mellan några stenar. Förmodligen utkastad från någon av restaurangerna nere vid strandpromenaden för han hade någon form av diskmedel på kroppen. I de flesta hus här nere sitter det små apparater i vägguttagen där man stoppar in olika tabletter och skivor med medel mot mygg och annan ohyra. Effektivt tycker en del, helt meningslöst tycker en annan. Jag har två stycken inmonterade i vår lägenhet och inga kackelackor. Enligt sägnen skall man inte trampa ihjäl en kackerlacka för då släpper den ut alla sina ägg och det är visst många. Huruvida detta stämmer eller bara är ett påhitt det får ni googla om. Jag tycker inte att det är några trevliga varelser men jag skulle inte heller få panik om det dök upp någon inne hos mig.

Läs mer

Rediger mat för rediga grabbar...

Just det, ni ser rätt, här vankas det Norrlands Pölsa uppe vid San Luis mitt i det varmaste Spanien. Min hyresvärd Ulf och hans fru Samira bjöd upp mig på en rik,tig dundermiddag i kväll, Kokta små färska potäter och rödbetor och stekt ägg, kan det bli så mycket bättre. För en Porjuspojke som mig var detta rena julafton och nästa vända hem till Sverige tar Ulf med sig en burk till, den saken är klar. Samira åt god sallad och kyckling hon gillar inte malet slaktavfall hi hi- Vi mumsade och åt så det stod härliga till och trinda som katten Gustaf hasaade vi oss ut för att spela ett par partier plump. Samira vann första och Ulf andra jag hamnade som tvåa bägge gångerna så jag var i alla fall mest jämn. Samira hade varit och plockat fikon och sken som en sol när hon visade upp fatet med nyplockade fikon. Nedan ser nu baronen från Ljunby, Ulf i full färd med att sleva i sig en portion pölsa. Det är konstigt att vissa maträtter sitter som gjutna sedan barnaåren. Pölsa med potatis o

Läs mer

Kritvita tuttar och grisskära män!

Fyrlingar på playan. Ännu är det gott om plats på stränderna runt Torrevieja. Om en månad kommer inte solens strålar att nå ner till marken för alla uppspända parasoller i regnbågens alla färger. Blev så sugen när jag ändå skulle jobba lite att åka ner till stan i några timmar. Jonny hakade på och vi tog motionsbussen, pröjsade och skakade ner till stan på dryga 15 minuter. Vi startade med att gå en vända bort till småbåtshamnen där vi satte oss i skuggan och tog ett glas rött. Tittade på miljonbaljorna som låg stilla inne i hamnen, de flesta både obebodda och orörda eller ens släppts loss från kaj under ett helt år. Fina små restauranger ligger det här i alla fall och det är nog ingen dum idé att masa sig hit en varm sommarkväll och testa någon av dem Här tvättas det nog rejält med svarta pengar. Det är inte det renaste vattnet i hamnen heller och jag undrar hur mycket skit som dessa flytande lyxbåtar släpper ut där de står. Nåväl detta är inte mina problem. Jag och Elis

Läs mer

Viva Torrevieja!

Leta i den här bloggen