Quesada - Montesinos - El Ranco och hem igen...

Blev så förbannat sugen på att trampa iväg en riktig tur på "Sivan" idag. Det är jobbigt att inte kunna promenera med den här krångliga hälen. Kollade med Git, visste ju att Jonny inte mådde bra, men hon hade ingen större lust och dessutom har hon ju krångel med sin handled så det är säkert lite jobbigt det med. Vad händer då? Jo jag har ju min kamrat Tommy, lite längre bort bland husen och han bangar aldrig av för en cykeltur under förutsättning att han tid till godo. Messade hem till Jeanette, hans fruga, hon rapporterade och 10 minuter senare stod han och cykeln utanför grinden. Laddad och klar för äventyr! -Hallå gamle man sa han och flinade.

Vi lurpade iväg efter cykelvägen upp till Mercadona och sedan förbi Villa Salada och över rondellerna och fram till vår favvo Wook nere vid Konsum innan man kommer upp till Quesada på riktigt. Där jagades det en bankomat som inte hittades och vi tog bakvägen upp till den fina portalen som hälsar alla välkomna upp till kullarnas stad. Där hittade vi en bankomat och det blev första lilla ölen och glaset Rosado på Café Oscar. Boulkompisen Roland kom spatserande och vi fick en trevlig pratstund med honom innan vi trampade vidare. 

Trampade cykelbanan parallellt med den stora vägen fram till rondellen där man svänger av till Montesinos. Lurig ströcka fram till den lilla stan för bilarna kör så förbannat fort och nära man känner nästan hur backspeglarna sveper längs kroppen när de blåser förbi. Vinglade oss i alla fall fram till korsningen där vi skulle svänga av mot El Ranco men vi stannade till på torget och tog oss en liten öl till och ett glas Rosado hos de ryska tjejerna där vi brukade stoppa efter vårens hemmamatcher. Vacker mörk skönhet serverade och vi fick även en skål jordnötter att tugga i oss. Satt i solen tills kyrkklockorna klämtade till och vi med. Dags för fortsättning bort mot El Ranco. Vi hade bestämt att vi skulle kolla det för Tommy hade försökt hitta det tidigare men missat.

Krokig väg, snabb trafik och nästan nedförsbacke hela tiden. Pustade ut lite när vi svängde i vid entren till El Rancho. Satt några engelsmän och åt i baren och vi parkerade järnhästarna mot husväggen och såg oss omkring. En liten öl till och ett glas Rosado och här blev vi uppkörda. Nåväl jag tog en sejdel, men ändå. Dubbla priset gentemot de andra ställerna vi stoppat på och jag förstår att det var tomt runt borden. Maten som Engelsmännen fick in såg trevlig ut men jag undrar vad prislappen sa när de skulle betala. Hur som haver, det var dags att börja trampa hemåt. Fruktade uppförsbackarna och motvinden upp tillbaka till Montesinos men det gick riktigt bra. Stannade vid blomsterhandlaren och köpte mig en säck med 3 kg apelsiner. Sedan tog vi den gamla saltbanan hem igen. Såg vårt söndertrampade röse och tänkte direkt på den lilla ödla som hade sin lägenhet där. Nu hade han/hon ingen stans att bo tack vara de fårskallar som rivit sänder och sparkat bort stenarna där. Turligt nog så tog Gitmaria med sig den röda graniten som Ellen hade haft med sig från Sverige.

På vägen så svängde vi av för att göra sista stoppet på Villa Salada men det var stängt så det fick bli den lilla hörnkrogen Da Vinchi i stället. Glad kypare kom ut och satte sig bredvid Tommy när jag tog upp kameran och sedan blev det den sista lilla ölen och Rosadon innan vi landade hemma i El Limonar, Detta var verkligen trevligt och vi har nu bestämt att de måndagar vi har tid så trampar vi iväg åt ett annat håll. Jag tar med  mobilen och bandar lite funderingar och svammel under turens gång för att sedan lägga ut som radiokanal på fejjan. Kan bli hur roligt som helst om det vill sig väl.

Nu är jag hemma, har  gnagt i mig ett äpple och mår förträffligt. Kanske inte de små ölen har trampats bort, men det skiter jag i huvudaken är att benen och pumpen har fått sitt nu när man är justerad i vissa lägen.

"Politik är konsten att hindra människor att lägga sig i vad som angår dem"