Fortsätt till huvudinnehåll

Quesada - Montesinos - El Ranco och hem igen...



Blev så förbannat sugen på att trampa iväg en riktig tur på "Sivan" idag. Det är jobbigt att inte kunna promenera med den här krångliga hälen. Kollade med Git, visste ju att Jonny inte mådde bra, men hon hade ingen större lust och dessutom har hon ju krångel med sin handled så det är säkert lite jobbigt det med. Vad händer då? Jo jag har ju min kamrat Tommy, lite längre bort bland husen och han bangar aldrig av för en cykeltur under förutsättning att han tid till godo. Messade hem till Jeanette, hans fruga, hon rapporterade och 10 minuter senare stod han och cykeln utanför grinden. Laddad och klar för äventyr! -Hallå gamle man sa han och flinade.

Vi lurpade iväg efter cykelvägen upp till Mercadona och sedan förbi Villa Salada och över rondellerna och fram till vår favvo Wook nere vid Konsum innan man kommer upp till Quesada på riktigt. Där jagades det en bankomat som inte hittades och vi tog bakvägen upp till den fina portalen som hälsar alla välkomna upp till kullarnas stad. Där hittade vi en bankomat och det blev första lilla ölen och glaset Rosado på Café Oscar. Boulkompisen Roland kom spatserande och vi fick en trevlig pratstund med honom innan vi trampade vidare. 
Trampade cykelbanan parallellt med den stora vägen fram till rondellen där man svänger av till Montesinos. Lurig ströcka fram till den lilla stan för bilarna kör så förbannat fort och nära man känner nästan hur backspeglarna sveper längs kroppen när de blåser förbi. Vinglade oss i alla fall fram till korsningen där vi skulle svänga av mot El Ranco men vi stannade till på torget och tog oss en liten öl till och ett glas Rosado hos de ryska tjejerna där vi brukade stoppa efter vårens hemmamatcher. Vacker mörk skönhet serverade och vi fick även en skål jordnötter att tugga i oss. Satt i solen tills kyrkklockorna klämtade till och vi med. Dags för fortsättning bort mot El Ranco. Vi hade bestämt att vi skulle kolla det för Tommy hade försökt hitta det tidigare men missat.

Krokig väg, snabb trafik och nästan nedförsbacke hela tiden. Pustade ut lite när vi svängde i vid entren till El Rancho. Satt några engelsmän och åt i baren och vi parkerade järnhästarna mot husväggen och såg oss omkring. En liten öl till och ett glas Rosado och här blev vi uppkörda. Nåväl jag tog en sejdel, men ändå. Dubbla priset gentemot de andra ställerna vi stoppat på och jag förstår att det var tomt runt borden. Maten som Engelsmännen fick in såg trevlig ut men jag undrar vad prislappen sa när de skulle betala. Hur som haver, det var dags att börja trampa hemåt. Fruktade uppförsbackarna och motvinden upp tillbaka till Montesinos men det gick riktigt bra. Stannade vid blomsterhandlaren och köpte mig en säck med 3 kg apelsiner. Sedan tog vi den gamla saltbanan hem igen. Såg vårt söndertrampade röse och tänkte direkt på den lilla ödla som hade sin lägenhet där. Nu hade han/hon ingen stans att bo tack vara de fårskallar som rivit sänder och sparkat bort stenarna där. Turligt nog så tog Gitmaria med sig den röda graniten som Ellen hade haft med sig från Sverige.

På vägen så svängde vi av för att göra sista stoppet på Villa Salada men det var stängt så det fick bli den lilla hörnkrogen Da Vinchi i stället. Glad kypare kom ut och satte sig bredvid Tommy när jag tog upp kameran och sedan blev det den sista lilla ölen och Rosadon innan vi landade hemma i El Limonar, Detta var verkligen trevligt och vi har nu bestämt att de måndagar vi har tid så trampar vi iväg åt ett annat håll. Jag tar med  mobilen och bandar lite funderingar och svammel under turens gång för att sedan lägga ut som radiokanal på fejjan. Kan bli hur roligt som helst om det vill sig väl.
Nu är jag hemma, har  gnagt i mig ett äpple och mår förträffligt. Kanske inte de små ölen har trampats bort, men det skiter jag i huvudaken är att benen och pumpen har fått sitt nu när man är justerad i vissa lägen.

"Politik är konsten att hindra människor att lägga sig i vad som angår dem"

Kommentarer

  1. Korrigering, det var Emmy som hade med sig en Ålandsgranit som nu vilar hemma hos oss för återplacering i röset vid lämpligt tillfälle. Men Ellen har lagt många stenar hon också, lokala varianter så de var svåridentifierade.
    Mycket bra att du hittat ett alternativ till promenaderna som inte fungera nu.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Svenskarnas stora skräck - kackerlackan!

...så här ser en del av dem ut. Alla svensars skräck -kackerlackan. Egentligen ett helt ofarligt djur som skrämmer slag på turisterna nere i värmen. Den här figuren såg jag nere vid piren i morse, var tvungen att fotograferaden innan han blixtsnabbt förssvann in mellan några stenar. Förmodligen utkastad från någon av restaurangerna nere vid strandpromenaden för han hade någon form av diskmedel på kroppen. I de flesta hus här nere sitter det små apparater i vägguttagen där man stoppar in olika tabletter och skivor med medel mot mygg och annan ohyra. Effektivt tycker en del, helt meningslöst tycker en annan. Jag har två stycken inmonterade i vår lägenhet och inga kackelackor. Enligt sägnen skall man inte trampa ihjäl en kackerlacka för då släpper den ut alla sina ägg och det är visst många. Huruvida detta stämmer eller  bara är ett påhitt det får ni googla om. Jag tycker inte att det är några trevliga varelser men jag skulle inte heller få panik om det dök upp någon inne hos mig.

Rediger mat för rediga grabbar...

Just det, ni ser rätt, här vankas det Norrlands Pölsa uppe vid San Luis mitt i det varmaste Spanien. Min hyresvärd Ulf och hans fru Samira bjöd upp mig på en rik,tig dundermiddag i kväll, Kokta små färska potäter och rödbetor och stekt ägg, kan det bli så mycket bättre. För en Porjuspojke som mig var detta rena julafton och nästa vända hem till Sverige tar Ulf med sig en burk till, den saken är klar. Samira åt god sallad och kyckling hon gillar inte malet slaktavfall hi hi- Vi mumsade och åt så det stod härliga till och trinda som katten Gustaf hasaade vi oss ut för att spela ett par partier plump. Samira vann första och Ulf andra jag hamnade som tvåa bägge gångerna så jag var i alla fall mest jämn. Samira hade varit och plockat fikon och sken som en sol när hon visade upp fatet med nyplockade fikon. Nedan ser nu baronen från Ljunby, Ulf i full färd med att sleva i sig en portion pölsa. Det är konstigt att vissa maträtter sitter som gjutna sedan barnaåren. Pölsa med potatis o

Kritvita tuttar och grisskära män!

Fyrlingar på playan. Ännu är det gott om plats på stränderna runt Torrevieja. Om en månad kommer inte solens strålar att nå ner till marken för alla uppspända parasoller i regnbågens alla färger. Blev så sugen när jag ändå skulle jobba lite att åka ner till stan i några timmar. Jonny hakade på och vi tog motionsbussen, pröjsade och skakade ner till stan på dryga 15 minuter. Vi startade med att gå en vända bort till småbåtshamnen där vi satte oss i skuggan och tog ett glas rött. Tittade på miljonbaljorna som låg stilla inne i hamnen, de flesta både obebodda och orörda eller ens släppts loss från kaj under ett helt år. Fina små restauranger ligger det här i alla fall och det är nog ingen dum idé att masa sig hit en varm sommarkväll och testa någon av dem Här tvättas det nog rejält med svarta pengar. Det är inte det renaste vattnet i hamnen heller och jag undrar hur mycket skit som dessa flytande  lyxbåtar släpper ut där de står. Nåväl detta är inte mina problem. Jag och Elis