Viva Torrevieja!

För första gången på 36 år firar jag jul utan min älskling Suzanne och våra två barn. Dessutom har jag valt att sitta nere i Spanien medan de sitter i Angered utanför Göteborg? Det känns mycket konstigt och tomt men det kan samtidigt vara bra att träna på en jul utan farsgubben. Jag befinner mig ju på upploppet och rätt som det är så spränger man målsnöret och släpper sin sista fis. Då har man ju fått en hum om hur det känns och så vet man att det fungerar ju ändå. Dessutom blir det mer Julmust till dem. Den 1 januari kommer min älskling ner till mig. Hon stannar i 16 dagar, Hela 16 dagar kan ni tänka er detta. Hon skall bara få mysa och utnyttja soltimmarna mitt på dagen. Vi skall äta gott och må bra helt enkelt. Promenera ner till röset på morgonen och se till att ha det så bra det bara går. Ingen julgran att plocka med. Kulorna i kökslampan plockade jag ner när jag kom hem i går från Jonny. Nu blir det vanliga dagar igen och så strävar vi vidare mot nästa jul. Är det inte så? ...

Vila i frid Curt! Ingen av oss som kände dig kommer att glömma de glada och fina stunder vi har haft tillsammans. Jag minns som om det var i går då du var bekymrad över att jag hade en enkel skotts ollonpistol och du ville gärna ha en. -Då måste du gå sex gånger i söndagsskolan, sa jag. Då får man en ollonrevolver. Du modade dig och gick till söndagsskolan sex gånger. Du fick diplom och en massa klistermärken på Jesus och alla vackra änglar men dessvärre ingen ollonrevolver. Vi skrattade gott åt detta på ålderns höst. Du fick min ollonpistol när du hälsade på oss i Göteborg, då blev du glad även om det var 60 år senare ;) Vi filmade ihop, drack ett par rejäla wirrar och hela din familj sken av glädje och lycka både hemma i Porjus och nere i Hudiksvall.. Du blev Hälsing. Du flyttade till Hudiksvall och där trivdes du som fisken i vattnet med din lilla Åse Li, tryggheten och stödet i ditt liv. Värk plågade dig och dina händer som bjudit så många på sprittande toner både från banjon ...

...kan ni fatta detta. Snart är det dags att börja superstressa igen. Att höja tempot på hjärtverksamheten så att det ryker ur bägge öronen och pumpen dunkar så det smäller i bröstkorgen. Allt detta enbart för att man måste hinna med en massa måsten. Upptäcker när man vaknar dagen för julafton att samtliga kusiner, mostrar, fastrar goda vänner och resten av dem man måste gilla inte har fått någon julklapp!! PANIK I KRYSSET! När man samlat ihop paniken över en kopp svart, starkt te så upptäcker man att alla fastrar, mostrar och hälften av alla goda vänner har tagit tåget en trappa upp och inte mera vandrar runt i jordelivet. Samtidigt som sorgen känns så faller en hel hög stenar från bröstet och man kan så smått börja dra på munnen igen.... Men maten då, aladåben från Perssons? Har vi hämtat skinkan, brysselkålen och fan jag har ju inte börjat göra den alltid återkommande rödkålen. Julgodis skall bakas knäck skall kokas och dessutom skall man pilla fast nejlikor i ett par apelsiner så...